Fem aha om media och verkligheten

Allt fler människor säger upp sina prenumerationer på dagstidningar. Anledningarna är flera. En är att nyheter får man tag i så mycket snabbare via nätet och bland bloggar. Dessutom är dessa texter mer informativa och håller en högre stilistisk nivå än journalisternas enkla alster.

Förr, alltså 1950 – 1970-tal, var journalister beundrade av allmänheten. Många av dem hade samma status som firade skådespelare, författare och idrottsstjärnor. I dag (i bästa fall) är människor likgiltiga inför journalister. Sådana som Fredrik Virtanen, Helle Klein, Alexandra Pascalidou, Anders Lindberg med flera är direkt illa omtyckta av allmänheten. De är intellektuellt oärliga och saknar en vettig argumentation i de frågor de driver. De tycker inte om sina läsare och försöker uppfostra dem. Sådant märker läsare.

Landsortsjournalisterna sköter sitt uppdrag en aning bättre. Men det riktigt allvarliga är att journalisternas övertag på den publicistiska marknaden har medfört att Sverige gjort flera felaktiga vägval under de senaste decennierna.

Om inte alternativa medier som Avpixlat, Nya Tider, bloggar och andra hade funnits vore Sverige ett totalt nedgånget land. Avpixlat har en särskild betydelse för här har människor möjlighet att kommentera. Kommentarsfälten blir som ett demokratiskt forum där tankar och åsikter kan stötas och blötas.

I alternativa medier kan fakta presenteras som kullkastar den officiella mediabildens förvanskade skildringar. Nedan kommer jag att ta upp fem sådana föreställningar som alternativa medier utmanat och som framkallat aha hos läsarna. En del av dessa aha är gammal skåpmat för en del av Avpixlats läsare, men bör vara med i uppräkningen. Jag tar inte med vissa världshändelser som Bilderberggruppen, World Trade Center och annat för hur övertygade en del än må vara att det är exempel på journalistiska lögner så är inte påståenden samma sak som bevis. Att tro att media ljuger räcker inte för att ge förklaringar man inte kan bevisa. Man måste kunna påvisa hur eller kunna ange namn eller platser.

Aha 1 – Lilla Saltsjöbadsavtalet

År 1987 hade Publicistklubben ett möte på Hotell Saltsjöbaden i Nacka utanför Stockholm. Publicistklubbens medlemmar är journalister. Under mötet kom de överens om att de inte skulle rapportera något om invandrare som skulle kunna uppfattas som negativt. Det tog decennier innan denna muntliga överenskommelse blev allmänt känd. Under de åren fick svenska folket en förvrängd bild av invandringens konsekvenser.

Jag minns en artikel i Ystads Allehanda. En mormor hade blivit gripen för stöld tillsammans med sitt barnbarn. Jag var mycket upprörd över att de sociala myndigheterna tog lätt på saken. Familjesituationen verkade sinnessjuk. Barn ska inte uppfostras till att stjäla.

Vid samma tid greps ett par för stöld. De sattes i finkan. Polisen kunde inte förhöra paret. Jag fattade ingenting. Nästa dag meddelade tidningen att paret smugglat papperslappar mellan cellerna och att polisen inte hade läst innehållet.

Som fullständigt normalt beskrev tidningen att en svensk mormor med barnbarn stulit tillsammans samt att polisen höll ett svenskt par inlåsta utan att förhöra dem som om Sverige var en diktatur utan rättstrygghet. Till slut förstod jag att mormor och barnbarn kom från södra Europa och att paret inte kunde förhöras utan tolk.

Lilla Saltsjöbadsavtalet har omvittnats av journalisterna Susanna Popova och Åke Ortmark med flera och var en ren idioti och journalisterna har förlorat i trovärdighet genom den publicistiska överenskommelsen.

Aha 2 – Mångkulturen

Under många år har journalistkåren drivit tesen att mångkultur är bra och den som är emot mångkultur är främlingsfientlig, ja rent av en rasist.

De insåg inte att de blandade ihop mångetnicitet och mångkultur. All saklig debatt var omöjlig att föra eftersom media inte släppte fram ”rasister”. I de alternativa medierna gjordes analyserna.

Man kan bara ha ett regelverk på en fotbollsplan. I ett klassrum kan bara en ordning finnas. En församling kan inte ha två läror. En nation kan inte ha två grundlagar. Mångkultur, alltså olika normer med tillhörande regler, leder till en familjs, en organisations, ett samhälles eller en nations undergång.

Den ytliga journalistkåren insåg till slut att de hade blandat ihop begreppen när de trott att mångkultur betyder olika etniciteter. Plötsligt insåg de att läran om mångkultur är rasistisk eftersom man utgick från att olika kulturella särdrag kom från olika etniciteter. Allt tal om mångkultur har upphört, tack vare alternativa mediers analyser.

Nu inser man att en nation ska ha en sammanhållen kultur med enhetliga normer.

Aha 3 – Estoniakatastrofen

Det här är nog min personliga avdelning eftersom jag ägnat M/S Estonia många års efterforskningar. I min bok ”M/S Estonia Svenska statens haveri” har jag beskrivit hur mörkläggningen av 852 människors död gick till och hur Svenska kyrkan och riksmedia med DN, SvD, SVT och SR omedelbart slöt upp på maktens sida för att vilseleda folket.

Estoniafrågan visar att det inte bara är i invandringsfrågan som maktetablissemanget vilselett svenska folket. Maktetablissemanget ser precis likadant ut i båda frågorna. Vänsterpartiet har varit direkt fientligt till en oberoende undersökning av Estoniakatastrofen. Svenska kyrkan och media slöt också omedelbart upp bredvid korrumperade myndigheter. Regeringen höll sig försiktigt i bakgrunden. Riksdagen visade sig direkt oduglig.

Aha 4 – Nationella planhalvan

Här är det nog några stycken som har på känn, men som ännu inte fått den där riktiga aha-upplevelsen. Den kommer och då blir det förhoppningsvis fart i de nationella krafterna. För det första, jag är nationalist och har alltid varit tveksam till de globalistiska krafterna. Jag tror på nationalstaten.

Under 1980-talet var jag inte ensam. Bloggen Projekt Morpheus har gjort en skiss över hur de nationella krafterna såg ut.

På den nationella planhalvan fanns socialdemokratin, LO, TCO, Centern, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, VPK, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, SVT och SR. Även majoriteten av svenska folket fanns på den nationella planhalvan.

Det var den svenska välfärdsstaten och det nordiska samarbetet som prioriterades. Några särskilda nationella organisationer behövdes inte.

På den globala planhalvan fanns Folkpartiet, Moderaterna, näringslivets tankesmedja Timbro, bankkapitalet och Sveriges industriförbund och Arbetsgivarföreningen, Nato och EU.

Under 1990-talet klev Sverigedemokraterna försiktigt in på den nationella planhalvan. Samtidigt rörde sig nästan hela det nationella politiska fältet mot den globala planhalvan.

Under slutet av 1990-talet dök ytterligare en organisation upp på den nationella planhalvan. Det var den våldsinriktade vänsterrörelsen Attac som tynade bort efter något decennium.

Några år in på 2000-talet hade nästan hela det politiska systemet flyttat över på den globala planhalvan. S, C, V, Mp, L, M och KD trängdes på samma planhalva som de internationella riskkapitalbolagen, det internationella bankkapitalet och Nato och EU. De som fortsatte vara sin nation trogen skälldes plötsligt som extremhögern trots att det var sjuklöverns partier som gjort en högerresa. Det är här aha-upplevelsen kommer.

De nationella och globala planhalvorna har nämligen utvecklat två helt skilda analyser om kriser och framåtskridande. Skiljelinjen uppstod när de nationella började formulera en ny ekonomisk teori.

Karl Marx var mer påläst i den klassiska borgerliga nationalekonomin än de klassiska nationalekonomerna själva. Ur de tankarna kom den marxistiska nationalekonomin någon gång på 1870-talet. Den bygger på samma tankegång som borgerligheten, att kriser kommer ur för mycket arbete. Eftersom marxistiska prognoser aldrig slår in så har hela tiden en mängd hjälphypoteser skapats. Socialdemokratin hade länge en marxistisk världsbild, men behövde tillsammans med liberalerna en ny borgerlig nationalekonomi. Den klassiska nationalekonomin fungerade inte.

Då skapades den keynesianska ekonomin på 1930-talet som fortfarande dominerar tänkandet. Idén är att i en högkonjunktur så höjer nationalstaten räntan och skatterna för att dämpa ekonomin så att den inte överhettas. Statsbudgeten ska gå med ett överskott i goda konjunkturer.

I lågkonjunktur när arbetslösheten ökar gör man tvärtom. Staten lånar pengar och sätter igång olika arbeten.

Marx bygger alltså på den borgerliga nationalekonomin och Keynes bygger på Marx.

Ernst Wigforss, socialdemokratisk marxistiskt skolad finansminister, drog redan 1933 igång med den kenyanska ekonomin. Den gäller fortfarande. När politikerna talar om överskottsmål och underskottsmål så handlar det om statsbudgeten ska gå med överskott eller underskott.

Hela detta halvmarxistiska tänk tog sjuklövern med sig över till den globala planhalvan.

Under det senaste decenniet har vi med en nationell förankring börjat utveckla en alternativ ekonomisk teori. Vi utgår från en nationalstat som är en välfärdsstat. Vi har nya tankar hur kriser uppstår. De beror inte på att människor arbetar och att företagen överproducerar. Vår förklaring är att kriserna kommer ur den oreglerade finanssektorn, alltså det globala kapitalet. Det måste kontrolleras. Från vänster till höger bespottas vi för främlingsfientlighet när vi kräver kontroll av bankernas verksamhet och den ohämmade valutahandeln.

Krisen 1929 förklarar sjuklövern med att det var en överproduktion. Det var ett mindre problem. Det var börsspekulationerna som knäckte ekonomin och som gjorde folk arbetslösa.

År 1987, efter mordet på Olof Palme, avreglerade Sveriges ekonomi. Alltså precis såsom sjuklövern på den globala planhalvan förespråkar. 1987 fick vi fastighetskrisen (alltså spekulation i fastigheter), 1992 kom räntekrisen som en följd av valutaspekulationer, 2000 kom IT-krisen då börsen brakade samman, 2008 Lehman Brothers bankkonkurs på Wall Street som en följd av en lånekarusell, 2010 kom valutakrisen i Italien, Frankrike, Grekland, Spanien, Portugal, Irland som kallades skuldkrisen.

För tillfället pågår Greklands skuldkris och på gång är bolånekrisen i Sverige samt kommunlånekrisen. Malmö kommun har en omsättning på 20 miljarder kronor, men får bara in 15 miljarder kronor i egna skatter. Självklart slutar även det i ett ekonomiskt sammanbrott.

Vi på den nationella planhalvan har de nya lösningarna. Kontroll av bankernas makt där ägarna får svara för förlusterna och stopp för spekulationsprojekt. Mot oss har vi sjuklövern, EU, det internationella kapitalet, valutahandlarna och de multinationella företagen.

Det är nog dags för socialdemokratin, Centern, M, Mp, V och KD att komma tillbaka till svenska folket.

Aha 5 – Vägra ta debatten

Sjuklöverns partier, journalistkåren och kultureliten säger att de vägrar att ta debatten med de krafter som är nationella, alltså även med mig. Istället vräker de ur sig oförskämdheter som rasist, främlingsfientlig, fascist och nazist.

Vi måste tvinga dem att ta debatten. De försöker smutskasta alla som yttrar sig emot den globalistiska idén som bara leder till armod och kaos. Jag blir misstänkliggjord för att jag skriver på Avpixlat, men var någonstans ska jag skriva om Estonia, om mångkulturen och om de finansiella fiaskon som EU, Vänsterpartiet, Mp och de andra politiska partierna står bakom? De vill ha tystnad.

Några lösningar på vår tids stora kriser har de inte. Självklart att de inte vill ta debatten. De klarar inte av att ta debatten.

Stefan Torssell

http://avpixlat.info/2016/10/20/5-aha-om-media-och-verkligheten/