Fascism på svenska

Man kan undra vad som händer när politikerna och deras funktionärer måste börja försvara den »svenska modellen« på allvar.

Skatterna höjs. Byråkratin sväller samtidigt som det kommer allt fler rapporter om offentlig kärnverksamhet i kris. Polisen centraliseras och byråkratiseras samtidigt som vanligt folk upplever att den inte förmår upprätthålla ordning och säkerhet. Människor som i alla år betalt hälften eller mer av sin lön till staten inser plötsligt att de kommer att sluta som fattigpensionärer. Detta för att nu bara ta några exempel.

Vad händer när folk börjar få nog? Någon politisk förändring är knappast trolig. I grunden står alla riksdagspartier bakom systemet som det är i dag – med undantag för detaljfrågor.

Då måste staten stärka sitt grepp om medborgarna.

Vilket är rätt lätt att göra i ett nästan kontantfritt samhälle där staten har full insyn i och tillgång till medborgarnas privatekonomi.

Lägg till det en ständigt svällande övervakningsapparat – som redan i dag används av till exempel Skatteverket i taxeringsärenden.

I den mån polisen fortfarande fungerar – så håller den på att militariseras och skifta fokus till att skydda staten mot medborgarna, snarare än att skydda människor mot varandra.

Lagstiftningen är stor, oöverblickbar, icke-intuitiv och komplicerad – på ett sätt som gör det lätt för staten att ge sig på enskilda individer som kanske inte ens själva är medvetna om att de gjort något fel.

Vi har morallagstiftning och lagar som skapar brott utan offer. När denna dörr väl har öppnats, då är politikerna fria att göra nästan vad som helst.

Under minst ett halvt sekel har man urholkat rättsstaten så att det i många fall snarare är fråga om att människor måste bevisa sin oskuld (vilket kan vara i princip omöjligt även för den som verkligen är oskyldig) än att staten måste bevisa deras skuld.

Grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter har urholkats i namn av allt från kriget mot terrorismen till jakt på fildelare. I vissa fall gäller inte ens principen om allas lika rättigheter längre.

Yttrandefriheten inskränks i många små steg samtidigt som offentlighetsprincipen begränsas och maktelitens hemlighetsmakeri ökar. Det förekommer till och med att konstnärer censureras, tystas och fängslas på grund av sin konst.

Samtidigt styr och ställer politiker och byråkrater allt mer över hur vanliga människor skall leva sina liv.

Givet hur svensk politik ser ut i dag känns detta som en närmast icke-reversibel process.

Vi håller på att skapa ett samhälle där medborgarna förvandlas till undersåtar, där statens makt över individen blir allt mer heltäckande, där den demokratiska rättsstatens principer ersätts av politiskt och byråkratiskt godtycke. Ett samhälle i vilket människor främst förväntas tiga, betala skatt och lyda den härskande politisk-byråkratiska klassen.

Förmodligen är vi redan där.

Henrik Alexandersson

http://henrikalexandersson.blogspot.se/2016/11/fascism-pa-svenska.html?spref=fb