| Vi har under en längre tid undrat över behovet av en artikel om nyanserna och frågetecknen runt Granskning Sverige, kanske framförallt dess nyligen avhoppade ansikte utåt: en f d officer från flygvapnet – en person som först agerade under pseudonym, men sedan, i vad som visade sig bli en enorm PR-kupp, röjde sin egen identitet inför en journalist och blev känd för hela svenska folket.
Expressen: Fabian, 48, ringer för Granskning Sverige. |
Den f d officeren, i dag trafikpilot, med ett vykort med påstått hot. |
- Underminerat och obstruerat utgivandet av boken Hellstorm i svensk översättning.
Historien om detta är dokumenterad här:
- Varit systemmedias hat-älskling.
Oklart av vilken anledning. Andra oppositionella har hållit på längre med skarpare och mer effektiv systemkritik mot bl a media.
Ändå väljer makt och media att lyfta fram just den f d officeren när man vill ha en dialog eller statuera exempel, andra till varnagel.
Varför?
Vad är det globalisterna tycker känns bättre med den f d officeren, än med andra oppositionella?
Förutsägbarhet?
- Nu överger den f d officeren den position på frontavsnittet han innehaft en stund.
Deserteringen sker på ett sätt som är ägnat att sprida rädsla bland andra oppositionella.
Varför? Vad var problemet med att lägga ned i tysthet – utan ytterligare mediautspel?
Har den f d officeren egentligen hoppat av?
Han är ju foprtfarande kvar i rampljuset.
Vilket är egentligen det effektivaste sättet att försöka sprida rädsla i en målgrupp?
Att hota någon rakt i ansiktet?
Att någon du har förtroende för börjar darra på manschetten?
Risken de som hotar direkt tar är att mottagaren blir förbannad – inte rädd.
Den risken slipper de som, via den f d officeren, i dag försöker sprida ängslans evangelium bland landets oppositionella.
Tack för den här tiden, Granskning Sverige!
