http://katerinamagasin.se/en-betraktelse-vid-midsommar-darfor-blir-sd-storst/
22 JUNE, 2018 09:58
Det är midsommarafton 2018 i konungariket Sverie och ännu en man har skjutits till döds i Malmö, den fjärde på en vecka. Medan några kvinnor binder blomsterkransar under skratt och stoj, könsstympas ännu en liten flicka på något köksbord i ett skuggsamhälle som tillåtits växa fram.
Vårt lilla land skakas av oro och otrygghet och det folkliga missnöjet och vreden väller fram överallt i stugorna, likt en översvämmad älv om våren. Den sittande regeringen borde tvångsförlyttas till Rosengård, utan livvakter och skottsäkra västar. Bäva månde nu dessa som styrt skutan rätt ner i diket, för det är så här det ser ut, straffet.
Straffet stavas SD och Jimmie Åkesson och är den tydligaste reaktionen på det rödgröna, men även blå politiska maktmissbruket, nonchalansen och sveket mot det arbetsamma och lojala folket.
Diagrammen och staplarna visar alla samstämmigt åt vilket håll det barkar, även om Yougovs undersökning visar störst framgång för SD. Jag kan bara säga, vad var det jag sa. Hur kunde de inte förstå vad som skulle hända, hur det skulle sluta? Vi är så många som försökt få en syl i vädret, vi har försökt säga ifrån, många har varnat längre än jag, somliga i tjugo års tid, till ett högt personligt pris. Nu är det mindre än tre månader kvar till valet och uppvaknandet verkar chockartat för de sittande politikerna och bland dem som blundat. Jag läser massor av texter just nu där politiker, opinionsbildare och analytiker skakar på huvudet åt opinionssiffrorna som visar att SD närmar sig 30% av rösterna och där majoriteten av de tillfrågade helst vill se Jimmie Åkesson som statsminister.
SD är näst störst, eller det största partiet, medan socialdemokraterna och moderaterna backar. Man är i chock, man vrider sig, man skriker och skyller på populism, debattklimat, påverkansoperationer och fan och hans moster, utan att se det uppenbara: Ett vanskött land, ett medborgerligt missnöje, ett politiskt misslyckande. Och mitt i allt står ett enda parti som inte bidragit till att slå sönder välfärden med storslägga. Samt det enda partiet som vågat säga ifrån mot vansinnig, okontrollerad, sinnessjuk massinvandring.
Jag säger inte att jag tror på någon magisk quick fix där SD på en vecka återskapar lugnet i Sverige. Jag tror inte på snabba lösningaar, vare sig när det gäller viktnedgång eller att återställa ordningen i ett hårt ansatt land. Men jag ser hur människor greppar efter halmstrån och jag förstår dem. Oavsett vad man tycker om SD, deras rötter, vissa politiska tankegångar eller något annat man ogillar så är de inte de politiker som förstört Sverige! Om jag försökt rädda mig hundra gånger upp på en planka som brister under mig, väljer jag samma för hundraförsta gången? Eller tar jag tag i en hjälpande hand, som jag faktiskt hoppas kanske kan dra upp mig ur vaken? Där står Sverige nu. Det kokar ute i landet, människor är rädda, arga, besvikna. Då försöker man inte rädda sig med hjälp av den trasiga plankan socialdemokraterna och moderaterna. I synnerhet som dessa är de som aktivt och medvetet saboterat Sveriges välfärd de senaste mandatperioderna.
All offentlig makt utgår från folket, och folket höjer nu sin röst. Folk längtar efter en förändring. Folk vill ha rättvisa! Folk vill inte höra fler lögner. Folk är less på att bortprioriteras. Folk törstar också efter att det förljugna medieklimatet, som är en av orsakerna till att vi sitte i den soppa vi sitter i, ska ändras. Folk vill inte ha mer utfrysning, smutskastning, mobbning, vänstervridna medier, skadlig åsiktskontroll, censur, värdegrundsterror. Folk vill ha vanligt, vettigt, sunt samtal om sakers tillstånd.
Vi behöver sopa rent, ta bort bidrag till extremister som Expo och ETC, sluta gynna myndigheter som Tro och Solidaritet vars mål är att fortsätta att polarisera och trasa sönder Sverige. Folk längtar efter ett public service som följer sitt uppdrag istället för att vara en megafon åt kommunister och kulturrelativister. Folk längtar vidare efter trygghet! Folk vill ha valuta för sina skattepengar. Folk vill inte dö i cancerköer, de vill inte svälta ihjäl när de blir gamla, de vill inte bli gruppvåldtagna när de går hem från krogen. Folk vill ha sitt land tillbaka, folk vill våga gå till livsmedelsaffären utan att krama en sprejburk i handen. Folk vill kunna leva utan ångest, herregud, är det för mycket begärt?
Valet den 9 september kommer inte handla om den socialdemokratiska dimridån “vinster i välfärden”. Valet kommer bli en folkomröstning om huruvida Sverige ska sätta sina medborgare först, eller om man ska fortsätta ha öppna gränser för allsköns kriminella, bidragsbedragare och våldtäktsmän med oklara identiteter. Valet kommer att handla om att försöka få ordning och reda. Valet kommer att handla om yttrandefrihet, om möjligheten för det ärliga fria ordet att överleva. Valet kommer att handla om tillnyktring, inte minst i migrationsfrågan. Valet kommer att handla om så simpla saker som sanning och lögn. Valet kommer att handla om ett paradigmskifte. Den inslagna vägen leder rätt ner i helvetet, där är vi nu. Valet kommer att handla om att försöka ta sig ur det.
Jag har på sistone fört några diskussioner med några priviligierade pursvenska kvinnor ur övre medelklassen. De arbetar i en mediebransch som hittills varit duktigt avskärmad från verkligheten (läs: till exempel Rinkebystråket eller Vivalla), en mediebransch som cementerat Sveriges problem och förvärrat dem. Dessa kvinnor har gått till attack mot min oro för samhällets negativa utveckling och försökt förneka det eskalerande våldet, de sexuella övergreppen, missnöjet. Att Sverige faktiskt på många områden mår dåligt.
Hur kan man sitta nöjd och kämpa emot sanningen när bevisen hopar sig? Men så fungerar väl det mänskliga psyket. Till och med judarna i ghetton, när de transporterades till gaskamrarna, trodde fortfarande att sanningen inte var så grym. Valet kommer också att handla om att folk fått nog av förnekelse och skönmålning.
Valet kommer att handla om att ta en stor sopkvast och städa ur ingrodd smuts, damm, spindelväv och inkompetens. Jag har nu med egna ögon sett vilka lallare som sitter vid makten. Människor som snyltar på dina skattepengar, människor som blivit bekväma i sina härskande kostymer, människor som tappat kontakt med verkligheten och som glömt vilka som röstat fram dem.
SD är en massprotest. Måhända den inte syns på gator och torg. Men den syns i de växande staplarna i statistiken. I ett digitalt tidevarv är det så här en revolution ser ut.
Glad midsommar på er!
