Så hur kan då den nuvarande situationen komma att utvecklas och varför, med hänsyn taget till de faktiska grunder som utgör dess förutsättning?
Om du kan bevisa att du inte behöver systemet för att rädda dig, så är systemets motiv för att försöka kontrollera dig försvagat. De okunniga kommer fortfarande att försöka demonisera de som upplyser för vad de gör, men självförsörjning bygger på medvetenhet som bygger på emotionell självförståelse. För att kunna hjälpa andra så måste man kunna förstå sig själv och så vidare, det är allt vi har inför denna typ av storm som nu kommer.
Om vi framgent kan föregå med rimligt gott exempel med vår egen mindre havererade socialpsykologiska hälsonorm och samtidigt vägleda människor genom upplysning, när systemet inte kunde, kan vi faktiskt vända utvecklingen snabbare.
Det finns inga patentlösningar, det finns bara människor som individer med sina beteenden. Det har det aldrig funnits och det kommer aldrig att finnas en lösning för alla människor som individer till att nå sin egen självförståelse. Människor som söker patentlösningar kommer att finna sig själva mycket besvikna och illa förberedda efter att ha slösat så mycket tid på att leta efter en enkel utväg. Var och en måste gå sin egen väg genom sina egna känslor och bli en tillräckligt fritt tänkande förstående människa med ansvar för sina egna värderingar baserade på sin egen emotionella självförståelse.
Det enda svaret i så måtto är att samhällen bestående av människor medvetet måste ta sin egen överlevnad i egna händer och ur det perspektivet bli så självförsörjande som möjligt. Det skulle i dagens termer kunna uttryckas som att det innebär socialpolitiskt att stadsdelar, städer och kommuner och så vidare måste vidta försiktighetsåtgärder, istället för att bara sitta på sina händer och förvänta sig att regeringstjänstemän skall komma för att rädda dem. För det kommer dessa inte att göra, de varken kan eller vill! Men det måste börja nerifrån.
Så bli därför nu inte förvånad om ett Ebola vaccin – som exempelvis Zmapp – plötsligt visas på marknaden som en lösning på problemet, precis när situationen börjar bli riktigt tragisk. Och bli inte heller förvånad om nämnda vaccin är en total bluff som istället ”råkar” göra fler människor sjuka. Om i så fall, räkna då med att tvångsvaccinationer kommer att ske, som en förutsättning för att ta emot eventuell framtida behandling från Landstinget eller privata sjukvårdsanläggningar. Räkna inte med att dessa anläggningar kommer att bli något annat än obskyra fängelser där människor som insjuknat av vaccin dör. Räkna med att varje individ kommer att krävas på ett test och screenas med biometriska uppgifter vilka blir omsorgsfullt lagrade, som börjar med flygplats resor (när ”viruset” redan är förankrat). Alternativen är oändliga för olika missbruk i form av totalitära hälsolagar, när allmänheten väl på allvar tror att de kan hamna i blödning från varje kroppsöppning och dö av leversvikt.
Vem skulle då, i det läget, ifrågasätta en händelse av en ekonomisk kollaps i spåren av en skräckinjagande Ebolaindränkt mardröm? Vem skulle vilja köpa eller sälja? Vem skulle vilja komma i kontakt med främlingar för att generera en transaktion? Vem skulle ens lämna sitt hem? Svaret är enkelt och kort – ingen alls!
Ebolabehandling i första världens nationer har traditionellt sett fördelar av finansiering och en renare hälsomiljö, men vad händer då om lågkonjunkturen händer samtidigt? Utan ett fungerande betalningssystem kunde vilket land som helst få uppleva tredje världen – status mycket snabbt, och med detta alla de ohälsosamma förhållanden som kommer som konsekvenser.
Finans, arbetsmarknadsavdelningar styrda av det privata banksystemet, har gjort stora ansträngningar för att skeva till statistik och manipulera vad vi uppfattar som någonting som kallas för de ”fria marknaderna” – som alltså egentligen bara är vanlig konkurrens med eliminering – med snart omätbara mängder i illusionskrediter eftersom annars skulle systemet haverera.
Så trots historiska siffror på skuldsättning, arbetslöshet, imploderande sjöfart och tillverkningsstatistik och att Sverige balanserar på kanten av ett nationellt kredithaveri, har en stor del av befolkningen fått uppfattningen att den ekonomiska återhämtningen är säkrad. Vad de inte förstår är att en finansimplosion är oundviklig, och att hela ”marknaden” är en regisserad cirkus utformad för att distrahera. Hela denna mekanik som normalt kallas för ”marknad” har en inneboende – underliggande – funktion som bara innebär en enda sak som effekt betraktat. Att de materiella tillgångarna allt snabbare kontrolleras av ett allt mindre antal människor på bekostnad av allt fler människor.
Även med en måttlig eller ett kontrollerat viralt scenario kommer aktier och obligationer utan tvekan att krascha, en krasch som alltså skulle hända ändå. De internationella banker som – precis som alltid – skapade röran kommer att försöka hamna utan skuld – ansvar – med benäget bistånd av sin politiska adel, medan Ebola, en akt av naturen, kan bli den ultimata syndabocken för varje katastrof som följer. Sveriges banksystem – med sin storlek – i förhållande till BNP, ger väl inte direkt en signal om att vi skulle undantas från möjligheten av detta syndabocksskapande utvecklingsförlopp.
Även om de flesta människor är väl medvetna om det faktum att bankernas regeringar har skapat och använt biologiska vapen i århundraden, så tror få människor att det politiska ledarskapet skulle använda dem alls, och ännu så mycket mindre använda dem på de människor de har till uppgift att skydda. Så även med en sådan monstruös självbelåtenhet och passivitet som hos vår egen regering, när det gäller sjukdomsutvecklingen av Ebola, så kommer ett allmänt antagande av de flesta av den svenska befolkningen vara att varje virusutbrott är en produkt av naturen, inte av människan och framför allt inte som ett uttryck för att få behålla makt och enskild materiell välmåga.
Händelser av naturen inte är saker som den vanliga människan lätt kan göra uppror emot, även om för all del naturligheten i väder och vind tycks Ha Avtagit Alltmer Regelbundet Periodiskt, en del nog inte enbart beroende på att SMHI centraliserades… Människor gör dock uppror mot regeringar och korrupta despoter hela tiden, men inte mot pest. Om en pandemi slår till, så kan nästan allt som en regering gör i efterhand, oavsett hur korrupt eller destruktiv den är, rättfärdigas och rationaliseras som ett behov för det större goda i större antal.
Om någon revolterar, kommer denne att klassas som uttryck för ren ondska, för att den nu stör regeringens förmåga att stoppa att pandemin sprider sig, och därmed alltså är delvis ansvarig för den eventuella massdöd som följer.
Under ett sådant pandemiskt utbrott blir regeringen – systemet, mamma, pappa, sjuksköterska och beskyddare. Oavsett hur kränkande de är, så kommer de flesta människor fortfarande se upp till dem för säkerhet och vägledning, främst eftersom de inte har någon kunskap om sjukdomen. Vad de inte förstår, kommer de att frukta, och rädsla driver alltid de okunniga i armarna på de människor som är benägna att utnyttja detta för egen vinning – tyranner. Man bör också ta hänsyn – absolut inte glömma bort – det faktum att de flesta globalister intellektuellt lutar sig mot en ideologi av eugenik och främjar begreppet befolkningsminskning. En pandemi skulle uppfylla denna önskan fint …
Jag har – ifall nu någon har missat detta – antytt för att faktiskt inte säga varnat för, ganska länge, att banksystemet i synnerhet, i sig självt är väl medvetet om att en finansiell ekonomisk kollaps av otroliga proportioner kommer och att denna inte går att förhindra.
I själva verket har de nog gjort allt i sin makt för att göra denna möjlig utan att själva behöva uppleva de negativa effekterna av den ökade efterfrågan på pianotråd
Regionala eller utbredda krig, terrorism, cyberattacker, etc, är alla användbara verktyg för att förtrolla en folkmassa till förvirring, men kan också användas som syndabockar för den slutliga undergången för vår ekonomi. Som sagt, en viral pandemi utgör verkligen kvintessensen av dem alla i effektivitet. Alla andra tragedier kan sedan lätt knytas till den första ”dominobricka” eller ”grundbulten”, men strategin går alltså djupare än så …
Det är sorgligt att säga det med en sådan slutgiltighet, som ett universellt faktum i existens, att de flesta av de människor du möter i detta liv är i grunden funktionellt okunniga och ignoranta. Så långt har detta utvecklats. Inte nödvändigtvis dumma, men absolut okunniga och ignoranta – omedvetna. Okunnighet kommer inte från en brist på på förmåga till rationell intelligens, utan från ett förnekande av det egna emotionella kravet på att söka kunskap och uppriktig sanning om sig själv. Det vill säga, okunskap får fäste när folk bestämmer sig för att agera som om de vet och förstår en sak, även om de inte gör det. Okunskap – omedvetenhet – råder när ett samhälle eller nation väljer att värdera utseendet på expertis, att värdera övertron på teatern, och att hurra för skrävlande idioter i stället erkänna att de själva har obesvarade frågor om ämnen som de ännu inte greppar. För ingenting är värre att absorbera för Egot än att tvingas erkänna att det inte vet. Egot vill inte ifrågasätta betingelserna för den egna existensen, för då dör det!
Hela nationer har minskats genom historien på grund av denna fruktansvärda svaghet …
I förlängningen är sådan omedvetenhet inte bara en inneboende sjukdom utan också en lättexploaterad sjukdom. När vi vägrar att tänka kritiskt och granska oss själva och vår omgivning ordentligt, blir vi som rådjur som betar på ängen omedvetna om rovdjuren som omringar oss i skogbrynen. Och, precis som det finns rovgiriga personer som gömmer sig bland oss, så finns det också rovgiriga oligarker som kamouflerar sig som välvilliga samhällsbärare och finansiella proffs som står framför oss. Naturens rovdjur fruktar vi, det mänskliga samhällets rovdjur bjuder vi in i våra hem som beskyddare, frälsare och allra helst partners. Verka utan att synas.
Sjukdomen av omedvetenhet om att vi är bedragna gör oss uppenbart sårbara för många andra plågor, även alltså bokstavligt talat plågor som ebolaviruset. Så när vi tar samhället på orden om hotet om Ebola utbrott, så gör vi oss sårbara.
För när människor antar att det värsta aldrig skulle kunna hända dem, visar historien oss att det oundvikligen gör just det. Många fler måste nu förstå att makt är kraft att bryta motstånd och att det alltid med tiden är de själva som utgör den utsatta parten eftersom ledning inte diskriminerar och därför per definition är både altruistisk och motsatsen till makt. Vilket inte kan uttryckas vara betydelsen av vilseledning – människor måste nu bli mer medvetna.
Källa: http://carlnorberg.wordpress.com/2014/10/11/ebolagate-eller-naturens-ordning/
