https://defria.se/de-mjuka-vardenas-val-2018
Valet 2018 kommer att bli ”de mjuka värdenas val”.
Det finns nämligen inga löften kvar att ge. Inga konkreta, verklighetsanknutna handlingar som kan leda till ett fungerande samhälle, när ekonomin har havererat på grund av ett skuldmättat finansiellt system som politikerna inte styr över.
Dagens politiker är galjonsfigurer, styrda av de maktintressen som tjänar på att vi inte har ekonomisk demokrati, dvs då folket bestämmer hur arbete ska fördelas baserat på de faktiska resurserna och behoven.
Istället har vi en fiktiv, uppblåst finansiell ekonomi, baserad på oändlig tillväxt i en ändlig värld, där vi trots stora teknologiska framsteg hamnar i en verklighetsfrånkopplad ”arbetslinje”, som i princip går ut på att vi ska sysselsättas på nivån att öppna papperskorgar åt andra, huvudsaken det ökar BNP och skapar (allt mer subventionerade) jobb.
Jobb till alla! Fantastiskt givande vallöfte när miljontals jobb är på väg att försvinna på grund av automatisering. Att pengar skapas genom arbete går dessutom som ett mantra genom hela politikerkåren, men det är väl bara att ta en spade och börja gräva en grop då? Eller skapas pengarna automatiskt på jobbet, i källaren kanske, eller i matsalen?
Sänkta eller höjda skatter är ett annat löfte, men hur relevant är mer eller mindre pengar hit eller dit, i ett system där en " href="https://defria.se/ordlista/realekonomin" style="box-sizing: border-box; background-color: transparent; color: rgb(0, 128, 206); transition: all 0.07s ease; border-bottom: 1px dotted; text-decoration-line: none !important;">realekonomindär de behövs, vilket är den faktiska anledningen att pengarna inte räcker till. Oavsett om vi flyttar en miljard hit eller dit från någon omtvistad post eller mellan privat och offentlig sektor, är problemet mekaniskt och matematiskt i sin grund, och evigt växande.
Där har vi en härlig ”framtidstro” för kommande generationer. Så länge rådande system existerar kommer de rent mekaniskt och matematiskt att få det sämre. Men de kanske ska känna ”tolerans” inför detta faktum?
Det här problemet ska naturligtvis inte tas upp på högre politisk nivå. Istället ska politiker bjudas in till möten bakom stängda dörrar, och komma ut därifrån ännu mindre benägna att prata om problemet med själva systemet. Att bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken.
Att detta sker är förståeligt, för varför skulle någon vinstmaximerande institution med stor makt frivilligt släppa den makten ifrån sig?
Och varför skulle vi lita på ännu en politiker med samma beteende som raden av tidigare politiker, som har gått från politisk karriär till toppjobb på dessa banker, och i storföretag där bankerna har styrelseposter och ägarandelar?
Det tycker jag är relevanta frågor. Men det kanske leder till att man måste ifrågasätta det mesta i dagens värld inklusive sig själv, och då är det möjligen enklare att istället fokusera på mjuka värden och plattityder.
