De fruktade koncentrationslägren – i Norden

KZ.

Två bokstäver som sänder kalla kårar utefter ryggraden. Bilderna av svältande fångar och lik kastade i högar kommer omedelbart upp på näthinnan.

Nazisternas organiserade massmord i de här beryktade lägren pågick över hela Europa – också i Danmark och Norge, där fler än 500 läger – de flesta i Norge – försåg de tyska utrotningslägren i Tyskland och Polen med nya offer. Flera av de nordiska lägren var också själva dödsläger.

I det tyskinvaderade Danmark satt drygt 12 000 fångar – de flesta av dem motståndsmän – i Frøslevlägret, som var det största fängelset i Danmark. Det låg nära tyska gränsen och fungerade som tyskt fångläger under krigets sista månader.

Förhållandena i lägret var inte bra, men långt bättre än i de tyska och polska koncentrationslägren.

”I Frøslevlägret stod den danska kriminalvården själv för utspisningen av mat till fångarna, och de hade det, jämförelsevis med alla andra tyska läger, bra”, säger Henrik Skov Kristensen, museiinspektör vid Frøslevlägret.

  Jublande kvinnor framför kvinnobaracken i Frøslevlägret i och med frisläppningen den 5 maj 1945Foto: Hakon Nielsen

Det betyder dock inte, att det var inte förenat med direkt livsfara att vara fånge i Frøslevlägret. Det var nämligen första steget på väg mot koncentrationslägren i Tyskland, där förhållandena för fångarna var omänskliga. Allt som allt skickades 1 600 danska fångar från Frøslevlägret söderut innan andra världskriget tog slut. Av dem dog 220. Bara en enda dansk dog i Frøslevlägret – han sköts av vakterna när han närmade sig stängslet.

Norskt motstånd

I Norge hade tyskarna ett stort nätverk av koncentrations- och fångläger. Totalt var 500 läger registrerade och omkring 150 000 norska och utländska medborgare satt i fångenskap i Norge under andra världskriget. De flesta var sovjetiska, polska och jugoslaviska krigsfångar från slagfälten österut. De levde under de värsta förhållandena, och trots att de egentligen borde behandlats väl som krigsfångar, struntade tyskarna i det och lät många av dem arbeta sig till döds.

”Krigsfångar lade grunden till en stor del av Norges infrastruktur, de byggde järnvägar, vägar och försvar under kriget”, säger Henrik Skov Kristensen.

Särskilt försvaret var viktigt för tyskarna, som fruktade att de allierade skulle gå i land i Norge. Därför byggdes tusentals bunkrar och andra försvarsfästen längs stora delar av Norges kust, som liksom resten av Hitlers skyddsmur mot Atlanten skulle förhindra en landstigning från de alllierade.

  2:a fr.v. Josef Terboven, nazist och Tyskland rikskommissarie, besöker nordligaste Finland och studerar här en frontkarta tillsammans med general Weisenberger (2:a fr.h.)

Massmord på unga pojkar

Det hårda fysiska arbetet och de eländiga levnadsförhållandena kostade omkring 15 000 sovjetiska och 2 000 jugoslaviska krigsfångar livet under deras tid i norska fångläger. Särskilt vidriga var förhållandena i Beisfjords fångläger, som låg 15 kilometer utanför Narvik. Lägret var ett kombinerat arbets- och dödsläger, liknande dem som nazisterna hade i Tyskland och Polen. Dock var det mycket mindre än Frøslevlägret, Beisfjord hade plats för 1 200 fångar. Under sommaren 1942 anlände ett tyskt fartyg med 895 serbiska krigsfångar, de flesta pojkar och unga män i åldrarna 14–22 år, till lägret. De blev systematiskt mördade eller tvingades arbeta ihjäl sig. Under en enda kväll i juli 1942 blev 288 av pojkarna skjutna eller ihjälbrända på order av en hög SS-officer. Vid krigsslutet var endast 95 av de ursprungliga 895 fångarna fortfarande vid liv.

Norska fångar i koncentrationsläger

Även de norska fångarna blev behandlade långt sämre än de danska fångarna i Frøslevlägret. Tyskarna var generellt hårdare mot befolkningen i Norge än i Danmark. Det beror på att Norge blev inlemmat i nazi-Tyskland efter ockupation, i motsats till Danmark som ställde sig under tysk administration. Norrmännen hade också gjort mycket kraftigare motstånd mot den tyska ockupationen, på flera ställen fortsatte kampen i veckor efter att tyskarna marscherat in i landet. Därför blev de flesta norska fångarna – de flesta motståndsmän och soldater – brutalt behandlade. Av ungefär 500 tyska interneringsläger i det ockuperade Norge användes sex främst för de norska fångarna.

Allt som allt satt 44 000 norska politiska fångar och motståndsmän i lägren under de fem år landet var ockuperat.

SS hade ansvaret

  Josef Terboven och Wilhelm Rediess, besöker koncentrationslägret Grini, utanför Oslo.Foto: ArkivDet största av lägren i Norge var Grini, nordväst om Oslo. Lägret var från början byggt för att fungera som kvinnofängelse, men det kom under den tyska ockupationen att fungera som fängelse för norska fiender till nazi-Tyskland.

Lägret styrdes av SS-soldater i samarbete med den hemliga tyska polisen Gestapo. SS var ansvariga för driften av koncentrationsläger över hela Europa och var väl känt för sin våldsamma behandling av fångar.

”Förhållandema för de norska fångarna var förfärliga, i jämförelse med dem som man såg i en del koncentratonsläger i Tyskland”, säger Henrik Skov Kristensen som förklarar att fångarna i det här lägret inte fick tillräckligt med mat och utsattes för våld och tortyr.

  Den så kallade dödscellen i koncentrationslägret Grini.Foto: ArkivKnappt 20 000 norska fångar satt i Grini under kriget. 3 400 av dem blev senare sända vidare till koncentrationsläger i Tyskland – vilket för de flesta fångar betydde en säker död.

Sammanlagt miste över 10 000 norrmän livet under andra världskriget. Drygt 500 blev avrättade eller dog på andra sätt under fångenskapen. 39 blev torterade till döds i de norska lägren.

  Fångar, representanter för sju olika nationer, Norge, Sovjet, Belgien, Polen, Holland, Frankrike och Tjecksolovakien, som suttit i koncentrationslägret Grini, utanför Oslo.Foto: Sture Waldö