Socialarbetare: Den som påtalar brister kallas illojal och uppmanas byta jobb
Socialtjänsten har ett av samhällets viktigaste uppdrag: att värna de människor som uttömt alla andra möjligheter att klara av sitt liv. Det är en grannlaga uppgift som kräver välutbildad och erfaren personal, liksom tillgång till resurser i form av tid och insatser som anpassas utifrån människors behov. Det är inte ett uppdrag som går att utföra väl med en personalstyrka där många har arbetat kortare tid än ett år, och där över hälften säger att de vill sluta. I en organisation där budgetföljsamhet prioriteras högre än att ge fungerande och långsiktigt stöd. Där den som påtalar brister kallas illojal mot organisationen. Utvecklingen är skrämmande.
Vi i nätverket Nu bryter vi tystnaden(NBVT) organiserar sedan 2011 socialarbetare i Stockholm. Socialarbetarna vittnar om hur handlingsutrymmet i socialtjänsten har krympt de senaste 10-15 åren. Nätverket låter socialarbetare anonymt delge sina historier från socialtjänsten under rubriken "Veckans brott". Anställda i offentlig förvaltning har egentligen en lagstadgad stark kritikrätt. Att en anonym blogg behövs för att ge röst åt socialarbetarkåren visar att det är illa ställt i socialtjänsten.
Vi möter den unga mamman som inte passade in i socialtjänstens fyrkantiga klientprofil, och som efter år av kontakt med socialtjänsten tog sitt liv. Vi får höra om barnfamiljen som trots politiska nollvisioner vräks från sin bostad när socialtjänsten konstaterat att familjen förbrukat sina chanser att få hjälp. Det berättas om hur människor faller mellan stolarna när socialtjänsten blir allt mer specialiserad och fragmentiserad. Om hur nyutexaminerade socionomer får ta sig an de allra svåraste barn- och ungdomsärendena efter bara några veckor på arbetet.
Riktlinjer är allt mer detaljreglerande. Dokumentationshysterin tar tid från klientarbetet. Arbetssätt är direkt kränkande mot människors personliga integritet. Kulturen uppmuntrar till att vara lojal, tyst och lydig. Den som inte mäktar med arbetsbelastningen får höra att hen måste sänka ambitionsnivån och släppa sitt kontrollbehov.
På ett systematiskt sätt omformuleras strukturella och organisatoriska problem till medarbetarens individuella ansvar och svårigheter. Personer som inte kuvar sig ses som jobbiga och uppmanas att byta jobb: tidsbegränsade anställningar förlängs inte, man blir utfryst och får höra att man inte passar till att arbeta med myndighetsutövning. På så vis tvättas organisationen från intern kritik och kvar finns endast ja-sägarna och de som inte orkar eller vågar säga emot.
Om socialtjänstlagens mål ska kunna uppfyllas krävs att tystnaden bryts. Den interna kritiken måste användas konstruktivt för att utveckla verksamheten. Organisationen måste bygga på tillit mellan ledning och anställd, där den som har en ohållbar arbetssituation inte får höra att ambitionsnivån ska sänkas – utan får det stöd den behöver. Socialtjänsten måste få tid att arbeta med sin egentliga målgrupp i stället för att agera kommunal Arbetsförmedling och Försäkringskassa när socialförsäkringssystemet nedmonteras. Socialtjänsten behöver mer resurser. Vi anställda måste få utrymme att utveckla verksamheten.
Vi tror inte på att sänka våra ambitioner, eller att lägga över mer ansvar än vad som är lämpligt på de människor som behöver socialtjänstens stöd. Vi fortsätter att höja rösten för en värdigare socialtjänst, såväl för klienter som för socialarbetare.
Nadja Gürsoy
Marie Guting
Elin Lindén
Ann-Marie Strömberg
Samuel Svan
MärtaLisa Tillema
2014-08-06
Aftonbladet
