5 FEBRUARY, 2018 09:57
För några månader sedan kunde vi läsa att det skett en “tvärvändning” i svensk migrationspolitik. Det är ren lögn. Tvärtom är invandringen rekordhög, högts i Skandinavien, och antalet kvotflyktingar har utökats rejält. Samtidigt går Sverige på knäna. Det råder bostadsbrist, integrationen fungerar dåligt, i princip alla myndigheter och kommuner har problem. Andelen av dem som uppehåller sig illegalt i Sverige är runt 50 000 och experter varnar för att oron, motsättningarna och de ekonomiska problemen kommer att tillta. Den politiska förlamningen syns allt tydligare, något som Sveriges medborgare får betala ett dyrt pris för. Det enda logiska vore därför att stänga gränserna för fortsatt asylinvandring. Vi behöver få ordning på landet, för både svenskars och invandrares skull. Detta är en fråga som saknar politisk färg.
Hej politiker. Jag, och många med mig är oroliga för Sverige. Vi ser ett land som inte fungerar som det ska. Ett bidragande skäl till detta är en okontrollerad asylinvandring som till stor del beror på att människor söker sig hit av ekomoniska skäl eller kriminella skäl. Vi har till exempel grupper av georgier som inte längre har viseringskrav för att komma till Sverige, och andra så kallade asylsökanden från forna sovjetstater som saknar asylskäl och som söker sig hit för att begå brott, men som på grund av föråldrade regler kan dröja sig kvar i landet medan kostsamma utredningar pågår. En sådan figur var den terrormisstänkte uzbeken Rahmat Akilov, vars uppehälle i Sverige orsakade fem oskyldiga människors död vid terrorattentatet i Stockholm den 7 april 2017. Akilov borde aldrig ha fått söka asyl i Sverige till en början, precis som så många andra.
21 december 2017 sa finansminister Magdalena Andersson att integrationen inte fungerar som den ska och uppmanade flyktingar att söka sig till andra länder. Men det räcker inte att bara uppmana. Svensk signalpolitik har länge varit att vårt land är det mest fördelaktiga att komma till och att man här översköljs av bidrag, välfärd och andra förmåner samtidigt som kraven på motprestation är lika med noll. Sverige är också känt för att vara tillitsfullt och naivt, vilket många lycksökare utnyttjar, ett faktum som orsakar stora ekonomiska förluster för medborgarna i Sverige. I dag utsätts vi också för betydande säkerhetsrisker på grund av den ansvarslösa flyktingpolitiken. Sverige är till exempel ett Mecka för terrorister och det finns tusentals radikala islamister i vårt land.
För några månader sedan kunde vi läsa att det skett en “tvärvändning” i svensk migrationspolitik. Att man antagit en restriktivare hållning i migrationsfrågorna och att invandringen skulle minska. Men det har inte skett någon tvärvändning i migrationspolitiken. Tvärtom är invandringen rekordhög och till exempel andelen kvotflyktingar har utökats ytterligare för 2018, från 3400 2017, till 5000 2018. “Vi har förberett uttagningen av 1 500 personer som kan resa hit strax efter årsskiftet”, säger Oskar Ekblad, sektionschef på Migrationsverket. 2017 års flyktingkvot med 3 400 platser är den största sedan Balkankrigen på 90-talet. 2016 och många år innan dess omfattade kvoten 1 800–1 900 platser. Riksdagen fattade det formella beslutet om att 2018 års flyktingkvot ska omfatta 5 000 personer när den behandlade budgetpropositionen. I början av nästa år ska Migrationsverkets generaldirektör som vanligt besluta om fördelningen av det totala antalet platserna.
Har svenska folket sagt ja till detta? Är man medveten om att det flygs in ett stort antal människor från bland annat Syrien samt afrikanska länder till Norrland? Hur är den integrationen tänkt att fungera? Det är i princip helt tyst i medierna om detta, bara i den norrländska lokalpressen kan man läsa om att det pågår strider om flyktingförvar.
I ett historiskt perspektiv är det bara ett år, 1994, som kan mäta sig med dagens nivåer på aylinvandring, enligt SVT. Det året uppgick antalet uppehållstillstånd till flyktingar och anhöriga till strax över 58.000, en nivå som ligger på ungefär samma nivå som 2015 och 2017, men klart lägre än 2016. Frågan är nu hur det kommer att se ut framöver, alltså i hur hög grad kommer antalet uppehållstillstånd att minska som en följd av regeringens omsvängning i flyktingpolitiken? Enligt Migrationsverkets prognos från oktober kommer närmare 43.000 uppehållstillstånd för asyl- och flyktinganhöriga att utfärdas under nästa år, året därefter räknar man med närmare 33.000.
Det som pågår är både anmärkningsvärt och upprörande, eftersom man ställer grupp mot grupp på ett sätt som många finner svårt att förstå. Till exempel kan omkring 9000 så kallade ensamkommande yngre män (inte barn längre) särbehandlas i budgeten, enligt Nyhetsbyrån.
Trots att det är klart att de inte har skyddsbehov får de nu enligt ett nytt regeringsförslag uppehållstillstånd om de söker in till gymnasier eller liknande utbildning. Prislappen blir runt två miljarder per år – alltså drygt 200.000 per ‘ensamkommande’ och år. Den kostnaden täcker dock endast själva gymnasieplatsen, vilken enligt Skolverket kostar någonstans mellan 84.000 och 340.000 kronor – alltså i snitt drygt 200.000 kronor. På detta skall läggas utgiften för kost och logi och studiebidrag, så slutsumman lär hamna på drygt fyra miljarder per år. Budgeterade två miljarder räcker alltså bara till knappt hälften av den verkliga kostanden. Lagförslaget kring de ‘ensamkommande’, som lades fram nyligen talar inte om några motprestationer. Inte heller nämns några tidsbegränsningar eller skäl till att uppehållstillståndet ges. Det är alltså mycket svårt att kalkylera slutkostnaden.
Samtidigt kommer nyheter om att 180.000 är åter arbetslösa efter nystartsjobb. Nära hälften av de hundratusentals personer som fått nystartsjobb via Arbetsförmedlingen de senaste tio åren har blivit arbetslösa direkt efter att deras nystartsjobb upphört.Nystartsjobb är ett stöd som Arbetsförmedlingen betalar ut till arbetsgivare, för att de ska anställa personer som varit arbetslösa under en längre period.
Och bostadsbristen slår rekord:
255 av Sveriges 290 kommuner rapporterar att de har bostadsbrist. Det är 88 procent av kommunerna, en siffra som inte varit högre sedan Boverket började med sina enkäter. Bara under de två senaste åren har antalet kommuner med brist ökat med 72 stycken.
Försäkringskassan, som utförsäkrar svårt sjuka på löpande band, satsar i stället på ett arabiskt snabbspår, så att asylsökande kan söka bidrag redan innan de kommit till Sverige.
Några obligatoriska hälsoundersökningar av flyktingar sker fortfarande inte i Sverige, trots att det är känt att till exempel multiresistent TBC kommer in i landet på detta sätt. Enligt lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande med flera (2008:344) är landstinget skyldig att erbjuda viss hälso- och sjukvård samt tandvård till asylsökande och vissa andra migranter. Just tandvården är en fråga där grupper verkligen ställs mot varandra. Där socioekonomiskt utsatta svenska medborgare inte har råd att laga tänderna, får människor som inte betalar skatt i Sverige subventionerad tandvård. Även detta är en faktor i sammanhanget, liksom sjukvården i stort.
Är allt ovanstående verkligen förankrat hos svenska folket? Som en ung blivande mamma jag talade med häromdagen beskrev det: “Jag känner mig faktiskt lurad av politikerna. Det var inte så här jag trodde det skulle bli. Jag tror inte de flesta av oss som välkomnade hit flyktingarna kunde föreställa oss vilket kaos det skulle leda till. Och att ingen verkar vilja reda ut det, utan att det bara fortsätter och fortsätter”. Hon sammanfattar rätt väl känslan som många svenskar i dag bär på. Det är en känsla av besvikelse och kontrollförlust över att Sverige i ett allt snabbare tempo utarmas.
Sverige utlovades välstånd, välutbildad arbetskraft samt många andra fördelar om flyktinginvandringen fortsatte vara stor. Nu visar sig helt andra resultat och tvärtom många negativa faktorer för landet. Jag skulle kunna skriva mycket längre, men då skulle denna text bli en smärre roman. Jag kan bara avsluta med samma ord som jag inledde med:
Sverige behöver ett asylstopp nu. Jag tror frågan blir avgörande för valet 2018.
*******
Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS
Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.
Senaste barnboken “Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.
Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.
