14 April 2018 •
Det var ett sorgligt spektakel att se de Amerkanska höjdarna förvandla konstitutionen till en skräphög och försöka tysta kritiker till den Amerikanska attacken på Syrien, säger Ray McGovern i denna kommentar.
Av Ray McGovern Special till Consortium News
https://consortiumnews.com/2018/04/14/attacking-syria-thumbing-noses-at-constitution-and-law/
Den amerikanska konstitutionen och de internationella lagarna led ett svidande nederlag i går kväll i händerna på en udda koalition som skulle kunna kallas Guldlockarna och de två moraliska dvärgarna, föreställande två marina generaler, tillsammans med en “helt ohederlig” gammal häxa och en ung fransk pudel.
Liksom fallet var för 15 år sedan när USA och UK iscensatte ett krig av aggressioner gentemot Irak, motivationen var de så kallade “massförstörelsevapnen” — denna gång på grund av påstådd användning av klorin (och kanske sarin — vem vet?) den 7:e april i Duma, en förort till Damaskus. Och denna gången tilläts den franska presidenten Emmanuel Macron att medverka, som junior partner till gänget som inte kan ljuga rakt ut.
Attacken ifrån detta trippel-gäng kom bara timmar innan specialister ifrån FN´s organisation för förbjudandet av kemiska vapen skulle anlända till Syrien för att ta markprover och övriga prover I Duma. Frågan infinner sig: Varför kunde inte detta gäng invänta FN´s organistations utredning för att finna orsaken om en sådan attack hade utförts och, om så, vilka kemikalier som då hade använts?
Domen först, domstolsutslaget efteråt
USA´s försvarsminister James Mattis kunde bara säga att han tror att det var en kemisk attack som utfördes och att kanske sarin användes, tillsammans med klorin. Fram tills nu tjänade som de enda “bevis”, de högst misstänksamma rapporterna ifrån de agenda-sättande ”sociala medierna”. Vad som står klart är att det amerikanska/brittiska och franska gänget ville slå till innan FN´s inspektörer hade en chans att verifiera vad som verkligen hade hänt. Hmm. Alla tecken tyder på “domen först; domstolsutslaget efteråt”.
Mattis: Ger en ny mening till “flammor” på sociala medier.
Förre statssekreteraren John Kerry gjorde det till en vana att vurma för hur “extraordinärt användningsbara” sociala medier kan vara. Det hade han helt rätt i. Av de huvudsakliga påstådda “kemiska attackerna” utförda i Syrien — 21 august 2013; 4 april 2017; och 7 april — var den primära, om inte den exklusivt enda — källan till informationen ”extraordinärt användbar”, men notoriskt opålitligt rapporterade ifrån ”sociala medier”.
Marinens plågoandar
De som uppdaterade media igår kväll, efter att Guldlockarna hade satt agendan och utlyst “vedergällnig” för de “obevisade” attackerna med kemiska vapen utförda av den syriska regeringen, var två fyr-stjärniga marina generaler, en av dem är pensionerad (Mattis), som av misstag verkade tro att marinens motto hade ändrats till “simpla lögner”. Det var ett mycket ledsamt spektakel.
1961, när jag blev befordrad till andre löjtnant i den amerikanska armén, svor jag en högtidlig ed att stå upp för, och försvara den Amerikanska konstitutionen, emot alla fiender inom och utom landet. Och det trummades in i våra nyutexaminerade huvuden att vi var skyldiga att tala sanning — alltid.
Jag antog — uppenbarligen naivt — att marinen svor samma ed och skyldighet att tala sanning. Attacken mot Irak för 15 år sedan krossade det antagandet. Jag vill ge två exempel här som var chockerande för mig.
Hör ingen ondska, tala inte sanning, bli rik snabbt
Zinni: En relativt rättfram person som ändå förblev tyst.
Maringeneralen Zinni erhöll en utmärkelse på konventet, Veteranerna för Utländska krig, 26 augusti 2002 och bestämde sig för att spela ovetande när han lyssnade på huvudtalaren, vicepresidenten Dick Cheney när han angav de falska referenserna för kriget i Irak.
Zinni hade varit befälhavare för CENTCOM (försvarsdepartementets ledningscentral) och hade avgått två år tidigare, men hans fortsatta roll som fullt kvalificerad konsult hade möjliggjort att han kunde hålla sig ajour med viktiga uppgifter ifrån underrättelstjänsten när det avsåg Irak. Zinni sade senare att han var chockad över att höra Cheneys beskrivning av underrättelsetjänstens uppgifter (Irak har massförstörelsevapen och samlar ihop dessa för att använda dem emot oss) som inte stämde överrens med vad han visste vara korrekta uppgifter ifrån underrättelsetjänsten. “Det fanns inga solida bevis för att Saddam hade massförstörelsevapen… som jag hörde var en anledning att gå i krig,” berättade Zinni för Meet the Press tre och ett halvt år senare. (Min fetstil.)
Tidigare hade Zinni ansetts ha ett gott rykte som en relativt rättfram person med en god portion av mod. Och då dröjer sig frågan kvar: varför gick han inte ut offentligt när han först hörde Cheneys lögn? DET kunde ha stoppat kriget. Vad som verkar vara regel här, är jag rädd för, är en alltför familjär gåta att på högre nivåer så har personerna som villkor för att medverka, ett krav på sig att inte “störa ordningen”, annars riskerar de ställningen inom etablissemanget I Washington eller deras lukrativa medverkan i styrelser inom krigsindustrin.
Simpelt bedrägeri
Utan det fulla samarbetet ifrån den förre marine senatorn, Pat Roberts (R, Kansas), som var ordförande för Senatens underrättelsetjänst-kommiteé, före, under och efter attacken på Irak, så skulle Bush och Cheney ha haft det betydligt svårare att kunna genomföra det brottet. Tack vare Roberts medverkan i vad som lätt kan kvalificeras till en kriminell konspiration. Bush och Cheney hade möjligheten att löpa amok — tills, slutligen, när Senaten ändrades om 2006.
Roberts efterträdare, Senator Jay Rockefeller meddelade 5 juni 2006, att en femårig undersökning och studie hade avslutats av Senatens underrättelsetjänst-kommiteé — en studie som kontinuerligt hade letts på villospår av Roberts. Rockefeller introducerade studiens dubbeltydiga upptäckter med dessa ord: “I skapandet av ett ärende och en orsak för att inleda ett krig, presenterade Administrationen upprepade rapporter ifrån underrättelsetjänsten som fakta, när det i verkligheten var substanslöst, motsägelsefullt eller till och med icke-existerande.”
Marinkollegan och vapeninspektören i FN, Scott Ritter fann Roberts uppförande skamligt. Ritter kunde inte motstå att skriva: “Simpelt Bedrägeri, Senator Roberts.”
Mot den bakgrunden blev det särskilt smärtsamt igår kväll att se två fyrstjärniga marina generaler i Pentagon torgföra en falsk anledning till krigföring för ytterligare en oprovocerad beväpnad attack — denna gången mot Syrien.
Assad: Märklig tidpunkt att använda kemiska vapen.
Personer ifrån media, favoriserade av Pentagon med inpasseringskort var alltför rädda av sig för att ställa besvärande frågor om bevisen att Syriens president Bashar al-Assad, av för någon annan okänd anledning, valde en tidpunkt när han vara nära en seger för att “använda kemiska vapen emot sitt eget folk” den 7:e april. Ingen frågade varför det var så bråttom att fördöma; varför trippel-gänget (USA, sin åldrande brittiska kusin och sin unga franska pudel) inte kunde ha väntat bara en dag eller två för att inspektörerna ifrån FN skulle hinna anlända och kunna utröna ut om den så kallade ”kemiska attacken” skulle mynna ut i en falsk anledning till krig eller en anledning till ett rejält skrattanfall.
Att lyda order
Försvarssekreteran James Mattis och ordföranden för Stabscheferna Joseph Dunford påminner mig om generalerna i det tredje riket som “bara lydde order”, och ljög så det dånade om det, om förevändningen för att attackera Polen — eh, jag menar Syrien — som om den högtidliga eden svors till Fürhern — eh, jag menar presidenten — inte till konstitutionen. Det verkade till en början som om president George W. Bushs utlåtande ännu härskade i Pentagon; det betydde, “Konstitutionen är bara en förbannad pappersbit”. ”Men president Donald Trump och sekreteraren Mattis gick inte lika lågt som Bush. Utan tvekan under Vita Husets orders, reciterade Mattis plikttroget huvuddragen i läran ifrån den konstitutionellt skolade Dick Cheneys tvivelaktiga teori om den “enhetliga verkställigheten”; det betyder att presidenten på något sått inte är bunden till Artikel 1 (sektion 8) i konstitutionen. Den sektionen i Artikel 1 har möjligen varit i malpåse sedan attacken på Pearl Harbor, men är en mycket viktig del av konstitutionen. Och USA har hamnat i mycket trubbel sedan dess genom — administrationen och kongressledamöterna — som har valt att kringå denna viktiga bestämmelse, som reserveras till kongressen, makten att utlösa krig. Våra grundare ville att detta skulle vara ordningen, ifall en kung — eh, jag menar president — skulle få för sig att attackera ett annat land. Till exempel Syrien.
I början av sitt tal introducerade Mattis denna tvivelaktiga variant, utan de minsta invändningar ifrån de som ville behålla sina passérkort till Pentagon: “Som vår verkställande befälhavare, har vår president makten att enligt Artikel 2 i konstitutionen rätten att använda militär makt utomlands för att försvara viktiga Amerikanska nationella intressen”.
Bush: ‘En förbannad pappersbit.’
De som är intresserade borde läsa Artikel 2 igen. De kommer förgäves att hitta någonting som liknar Cheneys och Mattis variant. Allt den delen av Artikel 2 säger är: “Presidenten skall vara verkställande befälhavare över den Amerikanska armén och flottan.”
Ett vanligt fel med blivande officerare också
En erfarenhet jag fick när jag undervisade en klass vid flottans akademi i Annapolis för 12 år sedan var att det föreslogs att studenter på den amerikanska militära akademin leds till att tro att Artikel 2 ersätter Artikel 1. Jag hade en undervisning med tredje gradens studenter, med omkring 50 studenter om politiska/militära händelser, då jag oskyldigt refererade till den högtidliga eden som militär personal måste ta och frågade då om vad eden egentligen handlade om. “Det är en ed till presidenten, såklart,” sa den första studenten som höjde armen, medan flera andra nickade instämmande. Jag sa att det var ganska fel. Och det visade sig att det var näst intill omöjligt att finna en enda student som visste att eden var för att försvara konstitutionen.
I går kväll fann jag mig själv undrande om vad justitieminister Jeff Sessions tänkte om att Mattis strulande med Artikel 1, sektion 8. För inte så länge sedan var det ett skinande ögonblick då senator Jeff Sessions gjorde sitt bästa för att utmana den tidigare försvarssekreteraren Leon Panetta, som låtsades att inte känna till de stenhårda fakta om att konstitutionen reserverade rätten till att utfärda krig till kongressen.
Libyen: Föregångaren till Syrien
Sessions: Förbryllad.
Vid ett förhör vid senatens kommitté för vapenstyrkorna den 7:e mars 2012 envisades senator Jeff Sessions med att ta upp denna avgörande fråga med Panetta. Angående naturen av heta efterhandskonstruktioner om kriget i Libyen, frågade Sessions gång på gång vilka “legala kriterier” som Obama administrationen förlitade sig på, skulle åstadkomma i Syrien, vad de gjorde i Libyen.
När jag tittade på den delen av vittnesmålen verkade det på mig som om Sessions, en konservativ sydstatsadvokat, inte alls fejkade när han uttalade sig själv som ”nästan tappar andan”, när Panetta slår i väggen gång på gång. Panetta gjorde det uttryckligen klart att Administrationen inte ansåg sig behöva söka kongressens stöd för att starta krig såsom i Libyen. Stundtals verkade han citera verser från Cheneys bok.
Sessions: “Jag är verkligen förbryllad … Den enda legala auktoriteten som krävs för att sätta in Amerikansk militär i krig är kongressen och presidenten och lagen samt konstitutionen.”
Panetta: “Låt mig för ordningens skull förtydliga mig igen, senator, så att det inte finns några missförstånd. När det kommer till nationellt försvar, så har presidenten auktoritet genom konstitutionen att agera för att försvara detta landet, och det kommer vi att göra, Sir.”
Om ni läsare bryr er om konstitutionen och lagreglerna så rekommenderar jag starkt att ni tittar på det hela 7-minuers avsnittet i detta video klipp.
Konstitutionellt är den fega kongressen en stor del av problemet. Bara några få medlemmar av Vita Huset och Senaten verkar bry sig så mycket när presidenter agerar som kungar och skickar trupper, oftast enrollerade på grund av fattigdom, och skickade till krig som inte är auktoriserade av (eller nickedockor till) kongressen.
Ett nedslående användande av första tillägget
Sekreteraren Mattis ägnade sina sista minuter igår kväll till en noggrann läsning av den följande varningen:
“Baserat på de senaste erfarenheterna, förväntar vi oss en signifikant desinformationskampanj de kommande dagarna av de som har allierat sig med Assads regim. Och i en ansträngning för att vara transparanta och korrekta så har min assistent för offentliga angelägenheter, Dana White, och generallöjtnanten McKenzie i Washington, förberett en genomgång av kända detaljer i morgon bitti — som vi väntar oss omkring 9,00 i dessa lokaler. ”En varning med dämpad röst: kritisera det fega beteendet av Mattis, Dunford eller Trippelgänget, så blir du ”likställd” med ”Assad-regimen”.
Ray McGovern arbetar med Tell the Word, ett publiceringsorgan för den ekumeniska frälsarkyrkan i Washingtons stadskärna. Han var en arméinfanterist och underrättelsetjänsts-officer och senare en analytiker hos CIA i totalt 30 år.
