26 FEBRUARY, 2018 16:35
Några månader efter gruppvåldtäkterna i Malmö är det tyst från polisens sida. I Danmark ges signalement och uppklarningsprocenten är högre än i Sverige. Att inte lämna ut signalement vid gruppvåldtäkter är inget annat än ett polisiärt självmål, skriver idag Katerina Magasins poliskälla, som har lång bakgrund på Rikskrim och polisens nationella operativa avdelning (NOA).
Gruppvåldtäkter skapar ett livslångt lidande med svår trauma som begränsar, förminskar och förmörkar resten av livet. På grund av resursbrist så viktas våldtäkt mot mord rent polisiärt. Mord får då prio 1. Många gärningsmän blir aldrig dömda i våldtäktsfall. Ord står mot ord eller så ifrågasätts offret av advokaten i rättsalen – klädsel, alkoholintag etc. Offren tvingas därefter ofta konfronteras med och hånas av sina förövare, i rättssalen, i skolan, i mataffären, i den lilla staden, i förorten… Filmer från gruppvåldtäkten cirkulerar runt på mobiltelefoner och på internet som en evig påminnelse och förbannelse.
En livsstilskriminell kalkylerar med att leva i ungefär 25 år. Man har då varit livsstilskriminell i ca femton år då man rekryteras till gängen redan vid tio års ålder. Ett kort liv i skyddsväst där honnörsorden är respekt, heder och hämnd. På grund av samhällets avsaknad av adekvata åtgärder, påföljder och brottsförebyggande möjligheter finns inga andra alternativ än kapitulation. Man är ju inte straffmyndig mellan 10- 15 år. Politikernas och de högre polischefernas åtgärder är de ständigt återkommande kraftuttrycken ”vi fördömer” och ”oacceptabelt”. Det livslånga lidandet efter en gruppvåldtäkt blir bortprioriterat hos polisen. Lagt på hög i den så kallade balansen. Den som får sitt liv förstört uppnår således status som balansärende eller resursbrist längst ner i högen av alla andra gruppvåldtäkter. Det självvalda mördandet bland livsstilskriminella får prio 1. Det är ett monumentalt svek mot alla våldtäktsoffer. Tänk om det var din dotter som blev gruppvåldtagen? Inom ramarna för #metoo-rörelsen nämndes aldrig gruppvåldtäkter. Är dessa inte lika mycket värda som en kändis som sextrakasserats av ett så kallat upphöjt geni inom teatern ?
Sedan några år går polisens cirka tvåhundra presskommunikatörer inte ut med signalement på gärningsmän vid gruppvåldtäkter. Man påstår att det kan påverka vittnen. Vilket nonsens. Ett par månader efter de fyra gruppvåldtäkterna i Malmö är det oroväckande tyst från polisen. Finns det verkligen vittnen som kan låta sig påverkas efter så lång tid ? Kanske fler vittnen skulle ge sig tillkänna om det fanns ett detaljerat signalement och fantombild ? Är det inte polisens plikt att lämna ut signalement så att kvinnor vet vilka de ska skydda sig mot och se upp för? Många får sina liv begränsade och vågar inte ens gå ut efter mörkrets inbrott. Man avvaktar ibland tills polisen meddelar att gärningsmännen gripits. Vad är det för liv ?
Är det verkligen svensk polis uppgift att vara så självpåtaget politiskt korrekt att ducka, tills diskussionen runt brottet fallit i glömska ? Att våra politiker agerar på detta sätt är väl allom bekant men sedan när blev polisen så politiserad? Ministerstyre?
Polisen i Danmark säger i media att de gör tvärtom mot polisen i Sverige och lämnar alltid ut ett detaljerat signalement. Vittnen i Danmark är betydligt fler och uppklarningsprocenten högre än i Sverige. Vad är egentligen skillnaden på att lämna ut ett detaljerat signalement på en misstänkt presumtiv terrorist med fantombild för att få vittnen, men vägra lämna ut ett detaljerat signalement på gärningsmän vid en gruppvåldtäkt med motiveringen att vittnen kan påverkas? Resonemanget från polisens sida haltar inte så lite. Det verkar ju vara lite som att Kalle Anka klantar till det i Ankeborg – eller är det polisiärt självmål?
Det är väl inte heller helt osannolikt att terroristen kommer från samma världsdel som gärningsmännen från gruppvåldtäkten. Så tanken om polarisering och stigmatisering verkar ju inte direkt harmonisera för de två brotten. Hur tänker man egentligen ? Att den normalbegåvade läsaren inte ska upptäcka eller förstå detta resonemang?
Det fungerar inte längre att blunda för att Sveriges demografi väsentligt ändrats de senaste fem åren. Vi har fått ett kraftigt överskott av unga arga sexuellt frustrerade män med oklara identiteter och ålder (ofta med avslag på asylansökan) som kommer från dysfunktionella kulturer och värderingar främmande och skrämmande för oss. Krig, korruption, fattigdom, sharia m.m. De har lämnat länder med vanstyre för ett bättre ekonomiskt liv i väst, men har inga lagliga skäl för att beviljas uppehållstillstånd. Man tar sig helt enkelt till Tyskland och Sverige eftersom de gjort sig kända som de ekonomiskt mest attraktiva länderna i Europa. Här får man sedan utlopp för sin sedan länge tillbakatryckta sexualitet dygnet runt. Glöm inte att väst varit deras fiende sedan födseln.
I många utredningar och gruppvåldtäktsrättegångar i Sverige och i Europa relaterade i media säger de allra flesta gärningsmän att flickan/kvinnan betedde sig som en hora eftersom hon klätt sig slampigt och druckit alkohol. I deras kulturer är det inte ett brott att våldta sådana kvinnor. Tingsrätter och hovrätter i Sverige tar ibland hänsyn till de stora kulturella skillnaderna och utdömer ett minimistraff eller frikänner vid ord mot ord.
Ingen av gärningsmännen skulle någonsin drömma om att gifta sig med en självständig svensk kvinna. När det kommer till giftermål hämtas kvinnan alltid från det gamla hemlandet. Svenska kvinnor duger bara som horor är den gängse uppfattningen på asylboendet. Googla absolut INTE på Afghan refugees rape jihad in Europe och vad Europas mainstream media rapporterar. Läs absolut inte de starka berättelserna om gängvåldtäkter i Europa och vad de dömda och deras offer uppgett för polis och domstolar. Du kan drabbas av ett livslångt trauma bara av att ta del av offrens och gärningsmännens berättelser. Någon politiker som förstår vidden av problemet som kommer att öka de närmaste 10-15 åren?
Katerina Janouch
info@katerinamagasin.se
