Asylskandalen: “Vår tystnad leder till maktmissbruk”

25 APRIL, 2018 08:10

Hej svensk! Var du en av dem som hoppades att politikerna inte skulle vända dig ryggen? Tillhör du dem som trodde att de som har makten skulle ta sig samman och värna landets medborgare? Att de styrande inte skulle sälja ut sitt eget folk? Trodde du verkligen att politikerna skulle respektera oss och våra lagar? Jag drar inte alla över en kam, men kan konstatera att passiviteten och fegheten gett politikerna utrymme att misshandla Sverige. Det skriver idag Katerina Magasins krönikör Bianca Muratagic.

Trodde du verkligen på det ihåliga snacket och påhittet om allas lika värde när 9000 män utan asylskäl och med okänd status särbehandlas och favoriseras av både politiker och aktivister, som ser till att rekordhöga summor av skattebetalarnas pengar slösas på vuxna som ljuger om sin ålder samtidigt som riktiga barn, skötsamma familjer, flickor och kvinnor vars liv verkligen är i fara, utvisas?

Trodde du på största allvar att våra politiker överhuvudtaget bryr sig om de ödesdigra konsekvenser orsakade av obalansen i könsfördelningen, som utsätter kvinnor och barn för fara och som skapar ett extremt otryggt och destabiliserat samhälle? För det går inte att blunda för det faktum att vi nu har ett överskott av män från länder med kvinnofientliga kulturer där islamism, hedersnormer och klansamhälle härskar, som blivit en del av vår svenska vardag och drabbar oss och våra närmaste.

Trodde du på största allvar att politikerna tänker på våra äldre som har byggt upp Sverige, och på våra söner och döttrar? Hoppades du på att de eskalerade våldtäkterna, narkotikabrotten, våldet, kriminaliteten och rånen skulle vara en varningssignal som våra makthavare tog på allvar?

Det är inte humanism att ge ännu en chans till ekonomiska migranter utan asylskäl som redan fått avslag flera gånger och som skulle utvisats. Det är däremot en högst ansvarslös, farlig och vansinnig politik där makthavare visar totalt respektlöshet och arrogans mot folket och ställer sig över lagarna. De väljer att helt strunta i rättssäkerhet och asyllagar, lagrådets utlåtande och polismyndigheternas varningar. I stället spottar de sitt folk rakt i ansiktet.

Jag har sagt det och jag kommer att säga det igen. Fatima Khavari satsar på att bli statsminister. Hennes dröm kan uppfyllas och förverkligas eftersom 9000 män är här för att stanna. Ni som tror att detta är omöjligt, fortsätt gärna att misstroget skaka på huvudet. Fortsätt gärna sitta hemma, bakom era tangentbord, och skriva arga kommentarer medan hon är ute och föreläser för 15.000 kronor per gång och är beredd att protestera och demonstera tusen gånger till för att få sin vilja igenom. Om inget annat så kan svensken inspireras av hennes ihärdighet och strävan efter mer makt. Underskatta aldrig det och dem som hjälper henne att nå sina mål. De är beredda att ta till våld om så behövs.

Nej, allt detta är inte bara politikernas fel. Ansvaret ligger förstås till stor del på folket som gett dessa figurer makten över sina liv. Jag har levt i flera olika länder men aldrig upplevt sådan passivitet, rädsla och feghet hos människor som jag upplever här i Sverige. Jag drar inte alla över samma kam men jag ser att många är bekväma och ointresserade. Drivet och glöden saknas hos många. Den måste väckas till liv. Kärleken till vårt land. Kärleken till vår nation. Kärleken till vår kultur, traditioner och värderingar. Kärleken och tacksamheten över att kunna leva i frihet. Men mycket av det som vi kunnat ta för givet idecennier håller på att förändras i ett land när yttrandefriheten håller på att urholkas mer och mer, när medborgarnas trygghet och säkerhet har satts ur spel och när den lilla människan trampas på av makthavarna.

Hade det svenska folket varit mer enat och vågat sig ut på gator och torg, hade man varit ihärdig med massprotester skulle kanske saker och ting sett annorlunda ut än de gör idag. Men vår tystnad leder till ännu mer maktmissbruk. Vi har röstat och litat på politiker som blåst oss. Jag får numera ofta höra: ”Det är för sent.” ”Det är kört.” Detta är precis vad makthavarna räknade med. Det var deras plan. Att försvaga, destabilisera och polarisera.

Jag är inte säker på hur mina medmänniskor resonerar. Tror gemene man att det kommer att ordna sig om de fortsätter att blunda och stillatigande acceptera de groteska orättvisor som pågår i Sverige i dag? Tror man att om man bara sköter sitt och inte bråkar att att man ska slippa bli drabbad av det som pågår? Jag måste fråga rakt ut, vad har ni för plan? Ni som bor i era trygga hem och områden? Tror ni att saker och ting kommer att förändras till det bättre utan att någon behöver agera? Det huvudlösa beslutet om att låta 9000 män stanna är bara en början. Det smärtar mig att säga det. Utvecklingen går åt fel håll.

Och när landet drabbas av ännu större kaos kommer ni att ställa er frågan: Varför gjorde jag inte något för att stoppa detta? Varför satt jag tyst? Varför vågade inte jag? Varför sade jag inte emot? Varför visade inte jag civilkurage och mod? Varför skrollade jag bara vidare och ignorerade vad andra så desperat varnade för? Jag är ledsen om jag gör er besvikna, men verkligheten kommer att vara fruktansvärt traumatisk och obehaglig för er som valde att titta bort och intalade er att det inte är så illa som det ser ut. Ni valde detta och lät det fortgå utan att ingripa och agera. Jag är livrädd, för jag har flytt från krig, hot och förföljelse. Det som pågår i Sverige nu påminner mig om vad jag har flytt ifrån. Ni som sover gott om nätterna. Passa på nu medan ni kan.

BIANCA MURATAGIC

 Bianca Muratagic arbetar som sångpedagog, konstnärlig ledare, konsertarrangör och sångerska. Hon driver sitt eget företag, musikskolan Sångakademi Bianca i Uppsala.