EU-mötet bekostades med skattemedel och om detta är hur regeringen tänker att dialog med medborgarna går till har demokratin ett problem, skriver Madelene Axelsson
http://www.goteborgsfria.se/artikel/131865
Vi börjar med lite siffror. Den delen av EU-toppmötet i Göteborg som tagits ur regeringens budget ligger på strax över 22 miljoner kronor. Det är budgeterade skattekronor – slutnotan finns inte att begära ut ännu men sådana blir ju sällan lägre än budgeterat. Utöver det har vi den delen av kalaset som EU betalade som ännu är höljd i dunkel och så polisens del. Den sista landade på cirka 20 miljoner kronor exklusive löner för 4000 poliser vilket gissningsvis är den största posten, så en gissning på runt 60-65 miljoner som slutsumma är antagligen inte en överdrift.
En nätt summa pengar vi medborgare betalat för att möjliggöra för 26 extremt inbäddade och omstoppade regeringschefer att ha 4-5 timmars möte för att skriva under en social pelare, vilket precis lika gärna kunde gjorts från Bryssel betydligt billigare.
Vad skulle de då här att göra? Stefan Löfven och hans stab har på den frågan svarat att det är viktigt att ta EU ut till folket – att ha en dialog så att människor förstår vad EU gör och handlar om. Speciellt när det handlar om arbetsrätt, jämlikhet och sociala frågor, uttrycktes det ironiskt nog, för samtidigt på fel sida avspärrningarna stod i ottan sjukvårdspersonal som inte kunde ta sig till jobbet. De fick ta ut semesterdag eftersom ”frånvaro på grund av högdjur” inte finns som bortavaroorsak i Sahlgrenskas tidrapporter. Och sjukvårdspersonalen var knappast ensamma, de flesta i Göteborg kunde inte ta sig till jobbet och även om de i teorin skulle kunna gått upp och åkt till jobbet klockan 05 så kunde de flesta barn inte ta sig till skolan.
Och medan delegaterna senare på dagen intog sin tvåtimmarslunch á 625 kronor med vin för 390 kronor flaskan fick vissa barn som trots allt kunnat ta sig till en skola som inte var stängd äta upptinade potatisplättar i korvbröd eftersom mattransporterna inte kunde komma fram.
På eftermiddagen stängdes samtliga motorleder i, till och från vår storstad av för att ”en bil kanske kommer denna vägen sen”, som en tydligt missnöjd polis förklarade för mig när jag försökte få veta när det skulle gå att ta sig hem. Människor hoppade av bussar för att smita över motorvägar för att istället försöka gå hem i regnet och stormen. Så där satt och stod vi i våra trafikköer och vår betydelselöshet i timmar medan de 4000 poliserna och inhyrda livvakterna från Danmark gjorde sitt allt för att se till att ingen av de 26 regeringscheferna och 515 delegaterna vare sig blev dödade av terrorister eller, gud bevare mig, råkade få syn på en göteborgare.
Det finns inte något snällt sätt att säga detta. Arrogansen kring arrangemanget av EU-toppmötet är oroväckande och visar verkligheten precis så som den är men inte borde vara. I en sluten bubbla har Stefan Löfven i ett och ett halvt år övertygat sig själv och EU att ett några få timmars möte i Göteborg för en enorm summa skattepengar är en bra idé. All strålglans på stadsministern uppifrån – totalt mörker nerifrån. Sällan har jag sett människor koka så av ilska mot överheten mot vilken vi inte hade en chans. Dialogen blev ett hånflabb och Stefan Löfvens ihåliga retorik har istället resulterat i medborgare som är besvikna och förbannade för att det ju blev så kristallklart att vanligt folk inte betyder någonting. Med den här definitionen av "vi" i bagaget kommer Löfven få än större trovärdighetsproblem i sitt arbete inför valet.
Om EU ska ha någon chans att få gehör, förståelse och stöd för sin organisation och de frågor de företräder så måste de och deras politiker sluta upp med den här typen av elitistiskt klyftbyggande. Terrorister är en produkt av vår tid och dem kommer vi inte undan hur vi än gör. Saker kan, som polisen uttryckt med all önskvärd tydlighet, arrangeras på betydligt smartare sätt.
Så vad vi skulle behöva är lite välbehövlig pyspunka på hybrisen kära politiker och en förståelse för att ”vi” inkluderar oss som betalar för kalaset.
