https://anthropocene.live/2017/04/27/ar-globalismen-en-judisk-konspiration/
Nätet fullkomligt svämmar över av olika konspirationsteorier om vilka krafter som ligger bakom globaliseringsrörelsen och strävan efter en ny världsordning – NWO. Den vanligast förekommande föreställningen som jag ofta stöter på, är att det rör sig om en judisk konspiration för berikande och utövande av global makt. Den uppfattningen hämtar sin näring i det faktum att många av de figurer som dyker upp som ledande globalister är just judar. Men flera av globalismens främsta företrädare är inte judar, så förklaringen haltar.
Att judar är överrepresenterad i detta sammanhang tror jag snarare beror på att de rent allmänt är överrepresenterade bland världens förmögnaste entreprenörer och andra framgångsrika människor inom företagande, politik, vetenskap och konst.
Så, om globalismen inte är en judisk konspiration, hur kan den då förklaras? Är den överhuvudtaget en konspiration?
Globalismens drivkrafter
För att förstå globalismen är det nödvändigt att förstå drivkrafterna och strategierna bakom världens största företag och banker. Förebilden för många av dagens globala megaföretag har varit strategin bakom John D Rockefellers Standard Oil för över hundra år sedan. Den strategin var enormt framgångsrik och lade grunden för världens första privata dollarmiljardförmögenhet. Den har fått stå modell för en rad globala företag. Dagens mest framgångsrika exponent för tillämpning av strategin är Microsoft som med sin Widows-plattform är helt dominerande på världsmarknaden.
Grundstrategin är att bygga upp en dominerande position på den globala marknad där man avser att göra affärer. Rockefellers etablerade en näst intill total kontroll över världsmarknaden för petroleumprodukter och man kontrollerade en stor del av råvarutillförseln. På det sättet hade man möjlighet att styra prissättningen och kunde generera enorma vinster.
I långa loppet räcker det dock inte att dominera marknaden, man måste även skapa en acceptans för denna position, för att inte riskera politiska och legala ingrepp mot verksamheten. Det fick Rockefellers erfara genom att man år 1911 tvingades av USA:s högsta domstol att dela upp Standard Oil i ett stort antal mindre företag. Detta skulle dock visa sig inte få någon större betydelse, genom att man ju hade kvar ägarkontrollen i de nya företagen. Det lärde dock Rockefellers en läxa.
Nästa viktiga steg i det globala företagets marknadsstrategi blev att se till att ha kontroll över allmänhetens bild av företaget, vilket gav upphov till dagens public relation – PR. Genom annonsering, filantropi och placerade nyheter i etablerade medier, lärde man sig att sprida en positiv bild av företagets produkter och verksamhet. I ett nästa steg användes PR för att även skapa ökande och nya behov av företagets produkter. Strategin har i dagens västvärld utvecklats till att ägarkretsarna bakom de globala företagen även skaffat sig ägarkontrollen över de etablerade medierna – MSM, för att helt kunna styra dem. MSM har på detta sätt tappat sin roll av att vara granskare av makten och har allt mer övergått till att bara vara den ekonomiska maktens propagandakanaler.
Nästa steg i strategin handlade om att säkra bra legala villor för verksamheten genom att bearbeta politiska beslutsfattare med det som idag kallas lobbyism. Ägarna bakom de globala företagen har skapat och finansierat en rad slutna lobbysällskap vars främsta uppgift är att bearbeta politiker, så att de underlättar den globala verksamheten. Man har även ekonomiskt finansierat och lanserat politiker som varit lojala som t.ex. Barak Obama och nu den franska presidentkandidaten Macron.
Läkemedelsindustrin som skolexempel
Men allt detta var inte tillräckligt. Det gällde att även skaffa sig inflytande, för att kunna hindra sådant som kunde hota den marknadsposition man byggde upp och att kunna säkra sin marknad.
Det första exemplet på tillämpning av strategin att styra regelverk och villkor för verksamheten var den s.k. Flexner-rapporten 1910. Den finansierades av ägarna bakom den framväxande läkemedelsindustrin familjerna Carnegie och Rockefeller. I rapporten beskrevs hur universiteten i USA, inkl. läkarutbildningarna borde inriktas så att man enbart fick använda sig av patenterade preparat för behandling och symptomlindring inom sjukvården. Genom generösa forskningsbidrag till de viktiga universiteten med krav på representation i styrelserna, skaffade sig industrins ägare kontroll över forskningens och utbildningens inriktning.
Alla naturliga läkemedel och manuella terapier som hotade industrins strävan efter marknadsdominans, med undantag av avancerad kirurgi, kunde förhindras från att omfattas av utbildningen. De naturliga metoderna stämplades som kvacksalveri och många förbjöds. Bara preparat som omfattades av s.k. vetenskap och beprövad erfarenhet skulle vara tillåtna. I praktiken stängde det ute alternativa behandlingsmetoder och icke patenterbara naturpreparat vars vetenskapliga utprovning och godkännande inte kunde finansieras. De läkare som utexaminerades var hopplöst vingklippta av en ensidig utbildning där t.ex. sambanden mellan kost och sjukdom utelämnats.
Med denna strategi kunde läkemedelsindustrin skaffa sig en näst intill total kontroll över sin marknad och den skolsjukvård som styr den. Obildade och okunniga politiker har med hull och hår svalt strategin och blivit dess främsta försvarare. Så sent som i maj 2016 antog t.ex. svenska Vänsterpartiets kongress ett uttalande om att varje försök att granska Rockefellers inflytande över vår tids skolmedicin ska anses som en antisemitistisk konspirationsteori. Kan framgången för en global industristrategi illustreras bättre?
Globaliseringen av regelverken
Det kanske största hindret för att kunna etablera en global marknadsdominans är olika nationella lagar och regelverk som komplicerar de globala företagens verksamhet. Ett viktigt led i strategin är därför att se till att driva fram handelsavtal och handelsunioner som eliminerar nationella hinder för företagens marknadsdominans. Idag har de globala företagen och bankerna kommit långt i att kunna säkra en mer homogen världsmarknad. EU är en skapelse som kommit till på detta sätt, på samma sätt som en rad långt gående handelsavtal som NAFTA, TTIP, TPP, CETA m.fl..
En rad överstatliga regelverk som FN:s Agenda 21, Agenda 2030 och klimatavtalet har även varit i säck innan de kom i påse. Bakom alla dessa regelverk hittar man ett starkt inflytande från en rad globala företag och deras ägare. Jag vet eftersom jag varit med i processen. Allt överstatligt som minskar den nationella självständigheten är nämligen gynnsamt för de företag som eftersträvar global marknadsdominans. Det hindrar lokala företag från att utvecklas skyddade bakom nationella särregler och lagar, för att sedan hota de globala företagens marknadsdominans.
Mot den här bakgrunden hittar vi även förklaringen till den intensiva propagandan i MSM mot stater som väljer att inte inordna sig i den globala världsordningen. Genom sina starka lobbyorganisationer kan globalisterna även styra rent militära insatser och statskupper mot regimer i stater som inte inordnar sig.
Ett annat hinder för de globala företagen är nationella fackorganisationer som förhandlar fram nationella regelverk på arbetsmarknaden (läs den svenska modellen) som fördyrar företagens kostnad för arbetskraften. En viktig del av de globala företagens strategi är därför att arbeta för fri rörlighet för människor över nationsgränser, för att på så sätt kunna underminera inflytandet för nationella fackorganisationer. Ett ytterligare sätt att kontrollera arbetskraften är att se till att den skuldsätter sig genom generös långivning från bankerna. Högt skuldsatta människor är nämligen mindre benägna att ta strid på arbetsmarknaden – kalla det låneslavar.
Det är affärslogiken som styr globalismen
Denna korta beskrivning av hur de globala företagsstrategiernas praktiska tillämpning har lett utvecklingen mot en allt större globalisering av hela samhället, visar att vi inte behöver tänka oss konspirationer i slutna sällskap, för att förstå det som händer. För den som likt mig varit verksam inom internationell företagsamhet är det helt uppenbart att utvecklingen i dagens västvärld främst är styrd av de dominerande företagens affärslogik och deras ägares intressen.
I min roll som företagsledare såg jag mest fördelar med det svenska inträdet i globalistiska EU. Verksamheten för företaget underlättades och det blev svårare för svenska politiker att hitta på saker som krånglade till företagets verksamhet. Fackets dominans på arbetsmarknaden bröts av arbetskraftens fria rörlighet. För att se att den svenska modellen numer är en chimär, behöver man bara gå förbi en byggarbetsplats, där det inte pratas många ord på svenska längre.
På senare år har dock globalismens baksida blivit allt mer uppenbar för mig och jag har blivit övertygad om att den, om den fortsätter som nu, innebär slutet för demokratin. Det som stör mig mest är vårt politiska etablissemang som tycks helt obekymrade av denna utveckling, så länge som deras egna arvoden fortsätter att svälla. Jag tror faktiskt inte de förstår vad som händer och att de själva är en del av problemet.
Den fråga man bör ställa sig är i vad mån världens och vårt samhälles utveckling skall styras via de globala megaföretagens styrelserum eller via demokratiska val? Det är i grunden reaktionen mot den här maktförskjutningen, från demokratiska församlingar till globalisternas företag och banker, som ligger bakom den folkliga revolten mot det av globalismen förblindade etablissemanget.
Svaret på den rubricerade frågan är – nej!
Lars Bern
