Ansvaret för miljön, fattigdomen och krigen

Dagens globala samhälle står inför stora utmaningar. En av dem är miljön, en annan är bristande försörjning och en tredje är krig (militära, ekonomiska och religiösa), såväl lokala som i större skala. Vilka är då ansvariga för att det ser ut så?

Är den enskilda människan som gör ”fel val”? Vi kan se att den enskilda människan inte kan påverka mer än ytterst marginellt. Hon ges en lön och politikerna och de stora aktieägarna bestämmer hur mycket de kan handla för den genom dels skatter (som i vissa fall döpts om till

avgifter) och genom sättande av prisnivåer som gynnar de stora aktieägarna.

Det påstås att marknaden bestämmer priserna, men alla vet att detta inte är sant. På lokal nivå i ett litet samhälle finns det en viss sanning i det. De enskilda människorna emellan är det till liten del sant, men deras mellanhavanden styrs av den grundläggande prissättningen på deras

arbete och denna har de ingen kontroll över. Inte alla kan bli VD för Ericsson eller chef för Skatteverket, vilket politiska teoretiker vill få oss att tro.

På nationell och global nivå stämmer det inte alls. Vi har förutom skatter en hel del karteller som existerar med politikernas goda minne. El, olja,

transporter är några. Ingen enskild person, en normal löntagare, har idag ens den minsta möjlighet att ta upp kampen med t.ex Vattenfall eller EON eller Ericsson: för att inte tala om oljejättarna som direkt och öppet kontrollerar priset på hela den industri som grundar sig på olja.

Detta står i strid med vad alla politiska partier oavsett land, liksom alla ekonomiska förståsigpåare, hävdar. Nämligen att DU som enskild kan påverka priset. Har du någonsin kunnat göra det?

Kan du förhandla med ICA när du köper mat? Kan du förhandla med OKQ8 när köper bensin eller med någon annan stor aktör? Kan du förhandla med Skatteverket om vilken skatt du skall betala?

Den gamla idén om köpslagande på ett torg, gällde för flera hundra år sedan och bakåt. Inte idag. Dagens politiska partier och teoretiker vill fortfarande låtsas att vi är kvar där. Vi har således en värld där den enskilde är tydligt marginaliserad. Det gamla marknadssamhället är borta för länge sedan och de politiska teorier som vuxit upp ur den myllan är sedan länge förlegade. T.ex så görs det i standardverket ”A Theory of Justice” (Rawls) det grundläggande misstaget att tro att värden i sig är rättvisa, att värderingen av en tjänst eller en vara är objektiv. Inget kunde vara felaktigare. Därmed faller hela det teoribygget samman eftersom det grundar sig på en felaktig princip. Hela verket genomsyras av förhoppningen om att det skall gå att ”avtala” sig genom varje given situation. Att varje situation, oavsett den orättfärdiga grundprincipen om subjektiv värdering, skall kunna bli rättvis. En logisk kullerbytta.

Ansvaret för dagens samhälle nationellt som globalt åvilar således de politiska partierna och de stora aktieägarna. Där finns idag resurserna och pengarna att rätta till den planet som håller på att förödas pga rovdrift.

Det är dessa som ur egen kassa skall återställa den planet de har förstört. De har utvecklat en destruktiv teknik, de har låtit bli att ta fram naturenliga metoder och material. Orsaken vet de bäst själva. Vad vi kan se är att de har låtit den egna vinsten gå före planetens och människornas hälsa och bästa.

Det som förvånar och kräver en föklaring är varför de politiska partierna, medvetna om problemet sedan flera decennier, inte gjort något. De har makten att säga att vinster skall användas för att skydda vår livsmiljö, inte gå ner i privata fickor. I stället låter man den enskilde som inte har skapat problemen, betala notan. I stället ägnar man all tid åt politiskt käbbel.

Förgiftningen av mark, sjöar och hav är följden av politiskt samarbete med de stora aktieägarna. Ovanpå det kommer nu miljöskatter som den enskilde skall betala. Detta ärorättvisa om något. Idag satsas i Sverige enorma summor på att utveckla datorkontrollerade prylar av ett slag som ingen behöver, man skall t.o.m. ha en dator i varje sko numera och snart en under huden.

Varför läggs inte alla dessa hundratals miljarder på att skapa ett avgiftat samhälle, ett samhälle i fred där människkor mår bra och kan utvecklas? Istället skapar de mer stress, sämre livsmedel, högre skatter och sämre samhällsservice. Jag begär ett svar av de ansvariga!

Jag hävdar och kan leda i bevis att det finns minst en lösning som leder till fred och välstånd globalt (jag skrev om detta i en tenta i politisk teori vilket fångade lärarens uppmärksamhet på ett positivt sätt). Problemet är att den globala politiken och de stora aktieägarna kraftfullt motsätter sig detta. De vill inte ha det. De vill ha elände och krig, för det gynnar dem. Men inte den enskilde individen, den utan reell makt. Det är den som får lida.

Zacharias Brandt

Företagare, statsvetarstudent (politisk teori) och f.d. politiker(M)