Det var en rejäl mix av allehanda påstående, antagande och vaga funderingar - både i artikeln och i #1 av Ingela B, men det ena utesluter inte det andra - nej då ju allt är en enda soppa.
Människan är ett dur och har följaktligen enbart sitt eget mänskliga arv att tampas med och detta under ständig förändring.
Den "fria" grisen kan liksom människan inte göra annat än att följa sin natur - människans natur inbegriper en hel del komponenter vilka är specifika för just mänsklig natur - en utmärkande egenskap i den mänskliga naturen är framför allt den organisatoriska förmågan inom alla områden vilket gjort det möjligt för en del avancerade individer inom den mänskliga arten med viss framgång kunnat sortera det sannolika från det osannolika.
Andra individer bryr inte sina hjärnor alls med sådana termer utan följer med de strömmar som deras samtid erbjuder - redan här kan vi alltså göra en enkel förstasortering under två kattegorier,
a)follower=följare, alltså flockdjurets hjordmentalitet som undviker avvikelser eller särskiljande beteenden och då alltså i människans fall även "eget tänkande".
b)Ledare vilka utmärker sej genom att antingen ständigt och notoriskt söka nya vägar, nya sätt att göra gamla handlingar inta alltid av nödvändighet, men ofta bara "för att". och så förståss de pragmatiska nytänkare och stigfinnare som ser förändring som en nödvändighet endast om nyordningen resulterar i något bättre.
Sedan har vi sådana som "Bengt Inghammar" som dyker upp lite nu och då ur det förgångna därför att dom en gång sagt eller gjort något som kategori a fraperats av därför att det varit lätt att komma ihåg eller/och lätt att säja oavsett det varit sant eller falskt. Här förtjänas ett påpekande - dessa bevingade fraser eller en gång utförda handlingar som då slog väl ut kan ha motsatt effekt i den nutid de ekar - vilket inte minst kan studeras vad gäller allehanda föreställningar om gud.
Personligen har jag ingen aning om vem denne Bengt Inghammar var, men anar att vederbörande anfrätts av kristen idékonstruktion vilken kan säjas regredierat från mer komplicerade tankemönster där betydelsebärande delningar av livsaspekterna över tre tex. 6, 7, 9 osv. förutsatt högre bildning och ett mer avancerat tänkande vilket ju kristendomen så som varande ett maktens redskap sökt motverka hos menigheten då den därmed även per automatik blir mer ifrågasättande och krävande.
Nu ska ingen tro att något av det nämnda skulle strida mot den mänskliga naturen - nej tvärt om det är den mänskliga naturen i allra högsta grad...

Ett tänkbart "djuriskt arv" skulle kunna vara en ARA-papegoja,de lär ju kunna överleva sina ägare! - En något lättsammare syn på Artikelns rubrik kanske? -