Kopia av numera borttagen artikel på Sourze.  I det mail där den återfanns hade den presenterats med inledningen:
Gamla paradigmet blundar, håller för öronen och vill inte prata om det nya.

Kopians plats:  http://freedom.lege.net/Sanningsrorelsens_diaboliska_sammansvarjning__kopia_av_artikel/

Artikelns originalplats:  http://www.sourze.se/Sanningsr%c3%b6relsens_diaboliska_sammansv%c3%a4rjning_10712643.asp


POLITIK OCH SAMHÄLLE
Artikel av C. M. O publicerad 6 jun 2010 kl. 06.00:

Sanningsrörelsens diaboliska sammansvärjning

"Vad skulle vara ett effektivare vapen mot demokratin än att totalt undergräva förtroendet för dess viktigaste institutioner?"
En diabolisk sammansvärjning

Sanningen om den oheliga treenigheten bakom elfte september, sanningsrörelsen, och vilka som ligger bakom den verkliga nya världsordningen.

Den politiska propagandans mål är att belysa världshändelser ur en konspiratorisk vinkel – man skapar en paranoid myt.

"Detta är den fasansfulla slutpunkten som myten för oss till. Den blir självbekräftande. När du fångats i dess illusoriska universum blir den din nya verklighet, för om du gör alla till din fiende blir du också allas fiende, och ju mindre nåd du visar din motståndare, ju mer förbinder du dig att slåss till det bittra slutet. När du fångats i denna verkligt onda cirkel finns det inte längre någon utväg..."
– Ernst H. Gombrich, Myth and reality in German Wartime Broadcasts, 1970


Trodde vi verkligen att det skulle gå så lätt, att de bara skulle resignera efter den första motgången, att de skulle rycka på axlarna och bli goda demokrater? Eller att de skulle nöja sig med att bittra och åldrande sitta och älta sin forna storhetstid och sörja tusenårsrikets nedgång och slutliga fall? Lärde vi oss verkligen så lite? Förstod vi inte att de skulle omgruppera och börja på återuppbygganden av sin storslagna dröm med samma metodiskhet och brutalitet som gjort dem så effektiva och fruktade några fasansfulla år under det tjugonde århundradet?

"Om man studerar framväxten av verklighetsinversion som ett vapen i propaganda-arsenalen står det klart att det var Nazi-ideologerna som fulländade det."
– Dr Joel Fisherman 2007


Visst var vi på vår vakt, vilket betydde att de inte kunde agera alltför öppet, dessutom hade de minst sagt ett PR-problem, de hade ju, rättmätigt, blivit symbolen för den rena ondskan så som den kan ta sig uttryck i mänsklig skepnad. Så den här gången måste de vara mycket smartare. Först behövde de en allierad och en täckmantel för sina militära och strategiska operationer. Hos kommunisterna hade de bränt alla broar allt sedan anfallet mot Stalinsovjet.

I arabvärlden hade de dock en annan trogen bundsförvant, en som allt sedan pakten med stormuftin i Jerusalem, delade deras fanatiska antisemitism, och som än idag inte ser någon problematik i att en politisk organisation har judeutrotning inskriven i stadgarna. I och med att arabnationalismen alltmer ersattes av den radikala islamismens frammarsch stärktes de ideologiska banden ytterligare, precis som dem anser nämligen islamisterna att den dekadenta västliga liberala demokratin är huvudfienden.

"Det tredje rikets verkliga fiende är liberalismen."
– Adolf Hitler


Dessutom var detta en bundsförvant som försynen utrustat med närmast outtömliga ekonomiska resurser som kunde användas för att finansiera ambitiösa militära och strategiska operationer. Under religiösa och humanitära förtecken och med Palestinafrågan som alibi kunde organisationer byggas upp och drivas för att samla in pengar för propagandakampanjer och terroraktioner mot de två huvudfienderna: det liberala dekadenta USA med sin multikulturalism och det judiska Israel.

I och med alliansen med islamisterna fick de också tillgång till en ny armé av ideologiskt övertygade unga män och kvinnor, beredda att offra sina liv i asymmetrisk krigsföring för att stoppa fredsförhandlingar med Israel, för att förhindra demokratisering av regionen och för att skrämma, alternativt döda, kritiker som Salman Rushdie, filmaren van Gogh och konstnären Lars Vilks. Att det var undermänniskor som ställde upp som kanonmat medan de själva stod för den övergripande strategin var naturligtvis ingen nackdel.

Men den islamistiska offensiven räcker bara så långt i kampen mot demokratin, den kan inte vinna några avgörande framgångar bland den demokratiskt skolade och sekulariserade befolkningen i väst. En ny strategi behövdes, och det är här den elfte september-attacken och den raffinerade psykologiska krigföringen kommer in i bilden. Genialisk i sin enkelhet och sitt utnyttjande av det som varenda illusionist och kortkonstnär vet är nyckeln till att lura publiken; den vilseledande manövern. Medan vi alla fokuserade på förstörelsen av byggnaderna, mordet på några tusen oskyldiga och de efterföljande krigen missade vi vad som utgjorde den verkliga attacken mot demokratin; den som iscensattes av den så kallade "sanningsrörelsen".

Vad skulle vara ett effektivare vapen mot demokratin än att totalt undergräva förtroendet för dess viktigaste institutioner?

Om det är regeringen som är vår verkliga huvudfiende, om statliga myndigheter är fullständigt korrupta och i maskopi med skrupellösa politiker skyler över mord på tusentals medborgare, om akademikerna på våra universitet skriver artiklar för att hjälpa till att dölja sanningen för medborgarna – vad finns det då för alternativ till att helt överge demokratin? Om myndigheterna sprider virus för att deras kompisar ska tjäna pengar på farliga läkemedel och vaccin, om pressen lydigt går i maktens ledband och vägrar skriva om sanningen, då kan vi inte lita på någonting. Slutsatsen blir att demokratin är meningslös, en skimär, "allt är bara teater".

I folkrörelsesverige förstod man att en bildad och välinformerad väljarkår samt ett grundmurat (om än inte blint) förtroende för demokratins institutioner var en förutsättning för en välfungerande demokrati. De som nu i lönndom attackerar vår demokrati förstår på samma sätt att en desinformerad väljarkår som djupt misstror de demokratiska institutionerna är en förutsättning för deras seger.

För den som har ögon att se står det klart att det inte var flygplanen som var terrorvapnen vid elfte september-attacken. Det var istället den i förväg planerade och välorganiserade attacken av propaganda och desinformation under namnet "truth movement" som följde i dess spår som var det mest förödande vapnet. Det var naturligtvis ingen slump att den genomfördes i internetåldern. Med hjälp av internetrevolutionen har de som en gång fulländade den politiska propagandan och verklighetsinversionen skördat framgångar som de bara kunnat drömma om för 70 år sedan.

Det mest kusliga med insikten om sanningsrörelsen roll som dödligt effektiva femtekolonnare i det demokratiska samhället är kanske att de flesta soldaterna i "sanningsarmén", de som lägger ner all tid på att sprida desinformation och förvirring, är otroligt naiva och inte har en aning om för vem och för vilka mål de egentligen arbetar.

Men andra inom rörelsen vet förmodligen exakt vad de håller på med, och arbetar därför mycket målinriktat. På senare tid har det till exempel blivit allt tydligare hur man målmedvetet börjar fokusera på den klassiska syndabocken. Man talar med föregivet humanistiska skäl om sionistisk rasism, islamofobi och om solidaritet med palestinska flyktingar. De går nu så långt som att direkt utpeka Israel och "judelobbyn" som de som drar i trådarna bakom USA:s regering och som iscensatte 9/11. Det som länge varit tabu, börjar nu bli accepterat. De naiva "ifrågasättarna av 9/11" gjort förarbetet och nu flyttas positionerna fram bit för bit.

Dagens stormtrupper bär inte längre brun skjorta med hakkorsbindel, de bär t-shirts med texten: "9/11 was an inside job". De slår inte längre sönder skylfönster i judiska affärer, de slår sönder det demokratiska samhället inifrån, med yttrandefriheten som vapen.

Slutord: Ovanstående är en påhittad konspirationsteori, en verklighetsbaserad fiktion. Precis som alla konspirationsteorier är den uppbyggd av spekulationer blandat med utvalda fakta och lösryckta citat. Fakta som komplicerar bilden eller som inte passar in har inte tagits med, långtgående slutsatser har dragits från citat och indicier. Som konspiraionsteori är den dock betydligt mer plausibel än flertalet av konspirationsteorierna om 9/11, den bryter inte speciellt mycket mot logik eller mot några naturlagar. Ingen magisk energistrålning eller tonvis med supernanotermit behövs för att hålla ihop indiciekedjan. Islamister och nazister har som mål att störta demokratin och hatar den västliga liberalismen. Nazister och islamister har samarbetat tillsammans både historiskt och i nutid, inte minst i Sverige. Antisemitismen är utbredd i sanningsrörelsen, och deras desinformationskampanjer utgör verkligen ett hot mot demokratin. Ett hot som bör tas på allvar.

Läs mer...
… om banden mellan nazism och islamism
… om propaganda och verklighetsinversion som politiskt vapen


C. M. O,



Arkiverad kopia av efterföljande kommentarstråd på:
http://freedom.lege.net/Sanningsrorelsens_diaboliska_sammansvarjning__Sourze_style.html