Ja Jan, här sätter du fingret på en av tankens och funderingarnas utvecklingsfaser - vad är det som vi kallar gud?
Är det den klassiskt judiskt/kristna föreställningen om den straffande och försåtligt nitälskande guden som minsann ser dej och dina ömkliga felsteg från dennes regelverk - men som samtidigt tillräknar dej mordet på hens son som en förmildrande omständighet och en ologisk men ändå orsak till förlåtelse för att projektet "människa" inte blev det fogliga kräk som tydligen var tänkt.
Visserligen är de flesta självtänkande människor införstådda med att ingen - INGEN - med lite förstånd bakom pannbenet skulle förvänta sej en sådan kadaverdisciplin av sina barn att dom skulle kunna motstå frestelsen hur länge som helst, och snällt bara titta på godiset utan att så småningom bara smaka en liten liten bit - särskilt med en demokratins förkämpe som Satanael slingrande i snåren.

Du säjer "om" vi människor inte kan förstå vad vi själva är kapabla till om 100 år - ja "om" vi inte kan det så skulle det vara ett ytterligare problem att brottas med, men nu har vi ju Science fiction som ganska fritt rör sej i möjligheternas gränstrakter för mänskligt uppnåeliga mål.

Din fråga - hur troligt det är att livet i universum och människan skulle ha uppkommit av en slump - är förvisso inte helt lätt att besvara, men spelar det någon roll om det är slumpen eller en slumpvis uppkommen gud som förorsakat detta taskigt ordnade kaos i oändligheten - detta sprakande fyrverkeri med exploderande stjärnor och krockande galaxer, denna massslakt av djur födda med en självbevarelsedrift som gråter blod då deras liv grymt och brutalt slits ur deras hjärtan?
Jag menar en gud=skapare som inte har mer empati för sitt frambringade liv än vad som framkommit av den kända historien är inte mycket att räkna med för en så destruktiv ohyra som mänskligheten som visat sej inte vara ett dugg bättre än den gud som deras överhettade hjärnor hallucinerat.

Huruvida det är konstigt om vissa människor sträcker sin förhoppning bortom den gudomliga svekfullheten och i stället sätter sin tilltro till att andra intelligenser ska ingripa där både den så kallat civiliserade människan och hennes guds ställföreträdare å det gruvligaste misslyckats kan jag svara på - det är inte konstigt alls, för sådan är människan.
Men hur vanligt det är att benämna dessa fjärran eventuella intelligenser med epitetet "gud" vet jag inte, men kanske Erik Von Denicken kan ge dej ett svar eller i vart fall en hint om det historiska perspektivet.

#3 Att gräs styrs av DNA har jag förståelse för - men snöflingor? styrs inte dom av kristallina krafter - eller har jag missat nått. Hr snöflingor könlig befruktning? Ägnar sej dessa små svala väsen åt gruppsex då dom faller i små flockar mot marken - och vad dom sysslar med i drivorna kan man ju bara föreställa sej.
Kanske jag skulle ta och bli snöflinga i nästa liv - var ansöker man om en sådan befordran ?

Konceptet Universum - innehåller som jag ser det, både pågående kulturer, kanske olika avancerade och raserade kulturer på okända planeter. Jag har svårt att tänka mig, att någon av universums delar, skulle urskiljas och kallas- Gud? Skulle man kalla något Gud- skulle det väl vara hela konceptet Universum? Jag har frågat förut, vad är Gud? Ingen har svarat, så jag förstår det. Det man får höra är lösryckta meningar om en kraft som startar misär, en grym kraft som startar krig. Jag skulle gärna vilja veta, vad man får sådana tankar ifrån? Bara negativt. Gå och säg till en enuit i Amazonas djungler, att han ska sluta dansa elddanser för solen, regnet och jorden, får vi se hur han svarar på det? Tror de mest obildade har lätt att var ödmjuka.

Gud finner du mellan den subjektiva förmågan att förstå och kommunicera den objektiva verkligheten och är något som vi har gemensamt med övrigt (avancerat) liv i universum.